måndag 21 mars 2011

Intellektuell segregation

Jag brukar ju då och då ta upp en vår tids värsta epidemier, den politiska korrekthetens sjuka. Sverige torde vara ett av de länder, där denna sjukdom grasserar som värst, ja kanske ligger vi nummer ett när det gäller åsiktslikriktning. Jag är inte ensam om att ha försökt beskriva bakgrunden och symptomen på politisk korrekthet. I Svenska Dagbladet den 17/8 2009 hittade jag följande krönika av Jenny Nordberg:
Nyligen fann jag att en Harvardprofessor hade studerat gruppdynamik och kommit fram till att den som umgås med likasinnade inte bara blir mer självsäker, utan också långsamt mer isolerad och extrem i sina åsikter. Så förklarar han framväxten av både historiska och moderna extremiströrelser.

Jag vill genast applicera tesen på människor i gemen. I vår tid, där det mesta går att välja bort, har de flesta nämligen den högst mänskliga tendensen att prioritera kanaler som de redan vet passar deras egna åsikter. De blir sedan styrkta och uppmuntrade i sin argumentation och andra idéer kommer aldrig i närheten.

Konsekvensen är att alla polariseras mer och samtidigt enas om att den andra sidan, som de aldrig stöter på, är idioter. Vi blir en samling extremister som springer omkring och yrar om vårt eget. Nästan alla jag känner designar numera sin egen verklighet med hjälp av tidningar, bloggar och tv-program som direkt återspeglar deras politiska åsikt. De delar sedan denna information med ett umgänge av liktänkande. De blir alltmer övertygade. Och alltmer tjatiga.

Man pratar ofta om hur vårt enorma tv-utbud och Internet gynnar åsikts- och yttrandefriheten. Och det kanske stämmer i viss mening. Möjligheten att uttrycka och sprida sina tankar har utan tvekan ökat i och med Internet. Frågan är bara om Internet och vårt stora utbud av tv-kanaler gör människor mindre inskränkta och fördomsfulla. Jag har en känsla av att det på sätt och vis var bättre förr när vi bara hade en enda tv-kanal och inget Internet. Då kanske man ibland råkade se program som inte riktigt stämde med ens egna förutfattade meningar. Idag kan man välja hårt nichade tv-kanaler och hemsidor, vilka driver vissa ideologiska linjer, och riskerar då att aldrig någonsin komma i kontakt med andra åsikter än de man själv omfattar. Och om annorlunda åsikter någon gång diskuteras på de bloggar etc man besöker eller i Publicservicekanaler, sker det vanligen med en negativ utgångspunkt, och alltför ofta handlar det dessutom om grova missuppfattningar (jag kan inte minnas att jag en enda gång sett en korrekt beskrivning av intelligent design på någon ”vetenskaplig” eller ateistisk hemsida – ofta har det handlat om så grova förvanskningar att det varit bättre att inte skriva något alls, då hade åtminstone läsaren vetat att han/hon inte vet vad intelligent design är).

Genom att människor väljer att klia sina öron med det de vill höra, blir samhället alltmer intellektuellt och ideologiskt segregerat, där var och en lever i sitt eget ideologiska ghetto och betraktar alla andra som hjärnskadade idioter. Detta är knappast något som gynnar demokratin eller mångkulturen. Speciellt farligt är det när media blivit en del av denna segregation och bara företräder den officiellt godkända doktrinen. Ännu mer farligt blir det när våra s k Publicservicekanaler (SR och SVT) mer fungerar som monolitiska propagandacentraler för det intellektuella etablissemangets åsikter (ateism är en absolut sanning och endast en obildad idiot kan tro att det finns en övernaturlig verklighet, familjen är den största faran för mänskligheten, abort handlar enbart om att skrapa ut en cellklump, fri och ansvarslös sexualitet är vägen till den stora lyckan, Israel är den lilla Satan och USA är den stora Satan, islam är fridens och kärlekens religion medan kristendomen åstadkommit allt ont på jorden, vita européer är onda medan alla andra folk på jorden är goda etc, etc) än de ger den public service som är deras uppgift att ge.
Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.
De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. (2 Tim 4:3-4)