måndag 18 april 2011

Några reflektioner…

1. I olika artiklar och bloggar kommenterar jag den sorgliga utvecklingen i svenska skolan, vilken påbörjades i och med skolreformerna på 1960-talet, när alla svenska ungdomar skulle bli behöriga för högskolestudier (vilket givetvis endast kan uppnås genom att sänka standarden på högskolorna). Även om Alliansen, med Björklund som främste ansvarig, har påbörjat en restaurering av skolan, kommer detta att ta mycket lång tid, om det ens kommer att lyckas annat än kosmetiskt.

I DN har under april förekommit några mycket intressanta och avslöjande artiklar om den svenska flumskolan. Dessa är skrivna av Maciej Zaremba. Av namnet att döma är han invandrare, och det kanske är orsaken till att han dels inser vilken katastrof den socialdemokratiska skolpolitiken varit för vårt land (han kan ju se på saken med öppna ögon) och dels vågar skriva dessa artiklar, vilka är synnerligen politiskt inkorrekta. Heder till DN som släppt igenom dem! Jag tänker inte kommentera artiklarna utan länkar bara till dem. De är så bra att man bör läsa dem i sin originalform (jag tror det ingår fyra artiklar i serien men jag länkar bara till följande två – de andra kan lätt hittas på DN:s hemsida).

Artikel 1

Artikel 2

Om du har ont om tid rekommenderar jag att du läser artikel 2.

Ett av de många felgrepp som de socialdemokratiska (för att inte tala om V – fast de borgerliga partierna kan inte helt svära sig fria från ansvar) skolpolitikerna gjort sig skyldiga till är utarmandet av lärarnas kunskapsnivå. För att inspirera eleverna krävs lärare med kunskaper långt över vad som är nödvändigt för den direkta undervisningen. Det finns flera undersökningar som visar att många lärare i grundskolan inte ens har tillräckliga kunskaper för att kunna lösa matteproblemen i läroböckerna. Mycket, mycket illa! I en av artiklarna citerar Zaremba Sven Delblanc, när denne skriver:
Ett land som föraktar och ringaktar lärarkåren bereder vägen för barbari. En skolklass består inte av en grupp schimpanser, som skall lära sig en cirkuskonst. En skolklass består av unga människor med vitt skiftande intressen, önskningar och behov. Sådana kan bara en ’överkvalificerad’ lärare tillgodose.

Hur kunde det gå så fel? Tja, fanatisk vänsterideologi och politisk korrekthet är förklaringen. Och som jag diskuterar på andra ställen, så lever de människor, som styrs av ideologi och politisk korrekthet, i ett slutet tankesystem, där inga tankar och idéer tas in utifrån. Detta leder till en oerhörd, ofattbar fördumning, där det inte finns någon gräns för hur korkade beslut som kan fattas. Man kommer att tänka på ett berömt citat hämtat från Albert Einstein, ”Två saker är oändliga, människans dumhet och universum, men jag är inte helt säker på det sistnämnda”.

Men om nu de tankar som ligger bakom svenska skolan är så katastrofala, varför har man inte ändrat sin väg, när det blivit uppenbart att kunskapsstandarden sjunkit katastrofalt? Svaret är, som jag skriver ovan, att ett politiskt korrekt tankesystem inte kan ha fel. Om observationer visar på dåliga resultat, måste det vara fel på observationerna. Eller också så har ideologin inte implementerats tillräckligt kraftfullt. Alltså måste vi driva skolan ännu längre i flumriktningen. Det kan ju också vara så att lärarna obstruerar eller något annat. Ideologin är under alla förhållanden höjd över varje form av kritik och tvivel. Tragiskt! Personligen anser jag att de som ligger bakom skolreformerna på 1960-talet och även senare reformer inom samma koncept, borde åtalas för trolöshet mot huvudman (vilket är svenska folket) eller till och med landsförräderi. Ingen svensk spion någonsin har skadat vårt land lika mycket som de som ligger bakom den svenska flumskolan. På min hemsida har jag en längre artikel om den svenska skolan (jag har ju arbetat som lärare i mer än 30 år på olika stadier, från mellanstadium till universitetet, så jag borde ha en viss rätt att yttra mig i frågan).

2. Jag har ju nyligen kommenterat insemination av ensamstående kvinnor och då nämnt problemet med att de barn som föds inte får någon pappa. Nyligen hade SvD en intressant artikel med rubriken ”Ryan hittade sex syskon på nätet”. Där berättas om hur barn som fötts genom insemination av ensamstående kvinnor söker efter sina pappor. Jag rekommenderar den för läsning.

3. En liten observation: I SvD den 16/4 fanns en artikel som handlade om något som kallas One Sweden. Detta är ett nybildat nätverk som skall motverka rasism och våld mellan och inom olika folkgrupper. Och det låter jättebra. Jag hyser största respekt för initiativet och stöder det fullt ut. Men i artikeln kunde man läsa ”När koraner bränns, människor sprängs och hotas och häcklas på Internet, måste svenska folkrörelser reagera.”

Det är ganska typiskt. Man börjar med att räkna upp koraner som bränns. Mig veterligen har det förekommit en enda gång, och det handlade då om en grupp extrema ”kristna” (dvs inte extremt Jesuscentrerade kristna utan extremt provocerande kristna – jag kan inte se att koranbränningen har någonting med Jesus Kristus att göra). Jag sympatiserar inte på något sätt med detta, även om jag försvarar deras rätt att göra det de gjort, precis som jag försvarar ateisternas rätt att häda den kristna tron. Men koraner som bränns är knappast det värsta problemet. Att mörda människor är mycket värre än att elda upp några papperslappar. Koranbränning kan inte på något sätt ursäkta mord. Inte på något som helst sätt! I den citerade meningen räknar man upp koraner som bränns och människor som sprängs i samma andetag, vilket antyder att dessa handlingar räknas som likvärda. I många, många svenska media har man resonerat på ungefär detta sätt, och nästan ursäktat att sju FN-arbetare (varav en svensk) i Afghanistan halshöggs med koranbränningen som skäl. Koranbränningen blir i detta perspektiv orsaken till halshuggningen av FN-arbetarna och de som utförde massakern är i princip oskyldiga. Även Barrack Obama har gjort uttalanden som kan tolkas som att han mer eller mindre ursäktar halshuggningen av FN-arbetarna.

Man undrar vad islams rättvisebegrepp innebär. Skall någon straffas borde det väl vara de som brände Koranen och inte FN-arbetare som inte har någonting med saken att göra och som förmodligen inte heller sympatiserade med koranbränningen. Och som sagt, varför börjar man meningen med att tala om koranbränning? Detta är ju ett ofantligt mycket mindre problem än självmordsbombningar och annan muslimsk terror. Kränkning kan aldrig ursäkta mord. Och speciellt då inte mord på andra människor som inte varit delaktiga i kränkningen.

I den politiska korrekthetens Sverige anses terrorism vara lika vanlig bland troende kristna som bland troende muslimer. Man kanske inte säger så explicit, men man antyder det på olika smygande sätt, ungefär som jag diskuterat ovan. Dessvärre finns inte mycket observationellt stöd för ett sådant påsåtende. Men observationer av verkligheten spelar ingen roll i ideologiernas och den politiskt korrekthetens värld. Där vet man redan vad som är sant.

Apropå det förresten. Hur vet muslimer i Afghanistan och Irak att en obetydlig kristen grupp i någon avkrok i USA brände en Koran? Jo det har vi västerländska journalister att tacka för. De kunde tigit ihjäl denna pseudohändelse, som det faktiskt är. Men nu var de tvungna att basunera ut den, väl vetande att detta skulle kräva dödsoffer (dummare än så kan de knappast vara). Man undrar hur de rättfärdigar detta för sig själva.