torsdag 28 juli 2011

Mediefrosseri med vänsterstuk

Man kan nog utan tvekan säga att vissa media och debattörer just nu firar orgier i det faktum att mannen bakom terrordåden i Norge är vit, blåögd, konservativ och säger sig vara kristen (i föregående blogg visar jag att han omöjligen kan vara kristen – ingen som tar Jesu undervisning på allvar skulle kunna begå sådana handlingar). Det är synnerligen smaklöst, men på något sätt typiskt svenskt, hur en fruktansvärd tragedi utnyttjas för att driva ideologiska frågor. I Norge manar man i stället till nationell sammanhållning och enhet mot våld och hat i alla dess former.

Av massmördaren Breiviks så kallade Manifest (1516 sidor i pdf-upplagan), där han beskriver sin världsbild och också för dagbok över sina förberedelser, skriver han följande (Manifestet är skrivet på engelska och titeln är ”A European Declaration of Independence” med angiven författare Andrew Berwick, vilket således är en synonym för Anders Behring Breivik):
Jag tänker inte låtsas som att jag är en särskilt religiös person, eftersom det skulle vara en lögn. Jag har alltid varit mycket pragmatisk och påverkad av min världsliga omgivning och miljö. Jag minns att jag förr brukade tänka;

"Religion är en krycka för svaga människor. Vad är poängen med att tro på en högre makt om du har tilltro dig själv!? Patetiskt."

Kanske är detta sant i många fall. Religionen är en krycka för många svaga människor och många omfattar religionen av egennyttiga skäl som en källa att dra mental kraft från (för att styrka deras svaga emotionella tillstånd t.ex. vid sjukdom, död, fattigdom etc). Eftersom jag inte är en hycklare säger jag direkt att detta även är min agenda. Jag har emellertid inte känt behov av att be Gud om styrka, ännu... Men jag är ganska säker på att jag kommer att be till Gud när jag rusar genom min stad, vapnen skjutande, med 100 beväpnade systemförsvarare efter mig med avsikt att stoppa och/eller döda mig (sid 1345-1346 i Manifestet i pdf-upplaga).

Det framgår av ovanstående formulering att Breivik omöjligen kan vara personligt kristen. Som kristen tror man att Gud har en existens som är oberoende av huruvida vi känner behov av honom eller ej. För Breivik är Gud något man tar till för att styrka sig, ungefär som att soldater och idrottsmän upphäver stridstjut för att känna sig starka. Breivik beskriver sig i Manifestet snarare som en ”kulturell kristen” än som en troende kristen. Han nämner att det är vanligt att be när man är i stor fara. Och det är säkert sant. Men för att få bönesvar måste man be om sådant som är i enlighet med Guds vilja. Att be och att ha någon form av tro på Gud gör inte att man är kristen. Den Gud Breivik möjligen ber till är definitivt inte den kärlekens Gud som Jesus Kristus uppenbarar för oss. Snarare är det Djävulen själv han ber till, som enligt Jesus enbart kan "stjäla, slakta och förgöra". I Jakobs Brev läser vi, ”Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar” (Jak 2:19). Dvs även Djävulen och hans demoner tror på Gud (de vet ju att Gud finns, de har ju själva sett Gud). Men de blir knappast kristna för det. I stället bävar de i väntan på den kommande Domen, när alla skall dömas.

På sidan 1346 skriver Breivik också:
Om att be fungerar som en extra mental kick/lugnande är det pragmatisk att göra detta. Jag gissar att jag kommer att komma underfund med hur det förhåller sig… Om det finns en Gud kommer jag att släppas in i himlen precis som alla andra av Kyrkans martyrer i det förflutna.

Här tar jag mig för pannan. Detta är slutgiltiga beviset för att Breivik inte på något sätt kan räknas som kristen. Han skriver, ”Om det finns en Gud kommer jag att släppas in i himlen…” Hur kan han veta det? Om det finns en Gud, är det Gud som bestämmer vilka som släpps in i himlen, och inte Breivik. Och en sak är säker, Bibelns Gud släpper inte in någon som gjort det Breivik gjort. Det är sant att det finns förlåtelse för allting. Den som i djupet av sitt hjärtat ångrar det onda han/hon gjort, och ber Gud om förlåtelse, får full förlåtelse och upprättelse i sitt förhållande till Gud (sedan återstår det straff som den jordiska domstolen kommer att utdöma – detta kommer man inte undan även om man blivit förlåten av Gud). Men att bli förlåten av Gud förutsätter att man i djupet av sitt hjärta ångrar det onda man gjort. Gud kan man inte lura. Han ser rakt in i människors hjärtan.

När han talar om "Kyrkans martyrer" visar Breivik att hans Gudsbild ligger mycket närmare Koranens gudsbild än Bibelns. Kyrkans martyrer (kristna martyrer) mördar inte andra människor för sin tros skull. De kristna martyrerna mördas för sin rätt att tro och för sin rätt att sprida Evangeliet med fredliga medel. Detta till skillnad från islams martyrer, som dör när de mördar andra människor, för att tvinga dessa att underkasta sig islam (t ex 9/11). Breivik är definitivt ingen kristen martyr. Om det finns några martyrer i sammanhanget. så är det hans oskyldiga offer som är martyrer.

Breivik är således inte på något sätt kristen i Bibelns mening (kan det finnas någon annan definition av att vara kristen? – Aftonbladets definition av den kristna tron är fullständigt ointressant i sammanhanget). Han ser religionen enbart som en krycka för svaga människor och han tror uppenbarligen inte att Gud har någon av människan oberoende existens. Det var precis så jag såg kristendomen när jag var ateist. Och när jag var ateist, gjorde jag självklart inte anspråk på att kallas kristen. Nu när jag är kristen tror jag på Bibelns Gud, inte i första hand för att få styrka (vilket jag i och för sig får genom min tro), utan för att jag tror att Bibelns Gud existerar och är den som Bibeln säger att han är. När det gäller Breiviks "tro" så är det nog snarare så att eftersom Breivik menar sig försvara det traditionella norska (nordeuropeiska) samhället, så försvarar han därmed grunderna för detta samhälle; monarkin, den nordiska kulturen och kyrkan. Men detta gör honom inte till kristen på något som helst sätt.

Paulus ger oss den kortaste definitionen av vad det innebär att vara kristen, ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad” (Rom 10:9). Man måste således tro på Jesu uppståndelse och dessutom ha Jesus som Herre (dvs lyda Jesus – eller i varje fall ha detta som sitt livsmål även om man inte alltid lyckas) för att kunna räknas som kristen. Det torde vara helt klart att Breivik inte tror på Jesu (övernaturliga) uppståndelse. I så fall hade han knappast sett den kristna tron som en ”krycka för svaga människor”. Det är också uppenbart att Breivik inte har Jesus som herre i sitt liv. Då hade han omöjligen kunnat göra det han gjort. Då hade han använt sin intelligens och organisationsförmåga (som han uppenbarligen har) till att göra goda saker. Starta barnhem i Indien, ta hand om utslagna och bostadslösa etc.

Jan Guillou hade i Aftonbladet den 24/7 2011 en artikel med rubriken ”Om galningen hetat Ali hade våra politiker inte varit så sansade”. Han har utan tvekan en poäng i detta. Artikeln handlar om våra förutfattade meningar och Guillou erkänner att han själv, precis som de flesta, utgick från att det handlade om ett islamistiskt terrordåd. Men, som jag påpekade i förra bloggen, är det kanske inte så konstigt att man i första hand utgick från att det handlade om islamistisk terror.

Men, även om Guillou har rätt i sak, så skulle jag kunna vinkla till hans frågeställning så att den visar på en annan sida av det hela. ”Om galningen hetat Ali hade hans namn inte publicerats i Aftonbladet (eller hos SVT)”. Eller varför inte ”Om galningen varit muslim hade detta inte påpekats i fetstil i Aftonbladet”. Läsaren kan säkert själv tänka ut fler varianter på temat. Det är nog så att vi alla är fulla av förutfattade meningar, inkluderande Aftonbladet.

För några dagar sedan kunde man i tidningarna läsa om en 46-årig man som upprepade gånger våldtagit en ung grabb (dock över 15). Enligt bloggen Politiskt inkorrekt så handlar det om en 46-årig kurd som dessutom kandiderat för vänsterpartiet i riksdagsvalet. Antag att han hade kandiderat för SD i stället och varit etnisk svensk. Hade tidningarna då undanhållit oss dessa pikanta detaljer? Knappast! I allmänhet väntar tidningarna tills den åtalade blir fälld innan man publicerar persondata. Men detta kan inte ha varit den återhållande faktorn här, eftersom den åtalade nu är dömd till sex års fängelse för sitt brott (plus att han också skall betala 415 000 kronor i skadestånd).

Också ganska nyligen såg jag artiklar om en pedofil som fällts för två fall av våldtäkt mot barn, 27 fall av sexuellt ofredande och tre fall av ofredande och dömts till två års fängelse och sedan livstids utvisning. Jag kan inte minnas att jag har sett namn eller några andra persondata i det här fallet. Visserligen skrev man att han hade dömts till utvisning, vilket ju gör att man kan dra vissa slutsatser. Mannen i fråga är irakier. Och han är således dömd. Återigen, tänk om han varit Sverigedemokrat. Hade detta undanhållits läsarna/tittarna? Knappast!

Detta var bara två exempel som visar att det inte är lika enkelt som Guillou beskriver det. Visst finns vissa förutfattade meningar när det gäller islam (att man reagerar så är inte helt obefogat), men när det gäller journalister så är dessa minst lika fördomsfulla, men åt andra hållet (dvs islam och invandrare åker i gräddfil medan etniska svenskar får löpa massmediedrevet).

För att återvända till tragedin i Norge så är den ofattbar i sin omfattning. Om man tänker sig in i varje person som mördades; skräcken, fasan innan de dödande skotten, skräcken hos de som simmade ut i det iskalla vattnet och sedan kanske träffades av en kula i huvudet, så känns det som något vill brista inom en. Tänker man dessutom på de anhöriga, som förlorat sina älskade barn, bröder, systrar, fäder, mödrar så svindlar det. Onda ideologier ser alltid människor som medel för att uppnå ett mål. Mänskliga individer och mänskligt lidande är ointressant i sammanhanget. Det är alltid så ondskan fungerar. I det kristna perspektivet kan aldrig mänskliga individer var ett medel. Gud älskar inte mänskligheten, han älskar mänskliga individer, dvs dig och mig (även om du inte tror på honom, älskar han dig i alla fall).

När vi nu står inför denna enorma tragedi, känns det bedrövligt att vissa media och debattörer tar tillfället i akt att föra fram sin politiska agenda genom att slå mot sina motståndare; kristna, konservativa människor, högern och andra grupper man hatar. Det känns inte rätt tillfälle att göra detta när så många människor sörjer. Att det dessutom mest är vänsterfolk som nu firar orgier i att smutskasta sina fiender och utnämna dem till Breiviks såta bröder, är absurt. Vänstern har ju alltid använt just samma metoder som Breivik för att nå sina mål. I alla kommunistländer (i stort sett) har förekommit en terror utan lika för att eliminera varje ”hot” mot kommunismen. Våld, tortyr och mord är den livsluft som kommunismen andas. Och många av de som nu kopplar Breivik till kristendomen var stora beundrare av Röda Khmerernas Kampuchea och Maos Kina. Sedan det blev politiskt inkorrekt att förbehållslöst tillbe de Röda Khmererna och Mao har de visserligen legat låg (med undantag för Jan Myrdal, som man ändå måste beundra för hans politiska inkorrekthet – han har numera nästan lika svårt att få in artiklar i media som vad kristna har), men huruvida de ändrat åsikt är en annan historia. Så jag tycker att vänsterideologerna enbart skall hålla käften just nu (ursäkta uttrycket). Är det någon som borde kopplas ihop med Breivik så är det vänstern (inte ideologisikt men när det gäller våld). Deras försök att anklaga kristendomen för det som skett i Norge är inget annat än hyckleri!

Enligt norsk lag kan Breivik maximalt dömas till 21 års fängelse. Detta är ett hån mot allt vad rättvisa heter. I USA, som är ett civiliserat land (enligt min mening) och som står på offrens sida mot gärningsmännen, hade han fått typ 100 livstidsstraff eller 100 gånger 400 års fängelse eller också hade han avrättats. Allt annat är ett hån mot offren och deras anhöriga. Det skall bli intressant att se hur man kommer att handskas med detta i Norge. Man kan ju tänka sig reaktionerna när han släpps efter 21 år. Han kommer nog inte att då få samma välvilliga behandling i norska media som Annika Östberg fått i svenska media. Jag har t ex svårt att tro att han efter sitt frigivande kommer att få vara Sommarvärd (eller vad nu motsvarande norska program heter). En möjlighet är förstås att han blir förklarad psykiskt sjuk och sedan stoppas in på någon institution för resten av livet. Möjligheten finns tydligen också att förlänga maxstraffet 21 år. Om en person bedöms fortfarande vara farlig efter 21 år kan straffet förlängas i 5-årsperioder i stort sett hur länge som helst. En sådan person som Breivik kommer antagligen att vara livsfarlig livet ut, och risken är överhängande att han lyckas rymma, efter att kanske ha dödat ett antal vårdare eller vakter. Han kommer säkert att träna flera timmar om dagen i fängelset så att han är i fysiskt topptrim. Han kommer givetvis också att sköta sig exemplariskt och därmed få mer och mer förtroende. Han kan bida sin tid i tio femton år, tills han plötsligt och oväntat slår till på ett sätt man inte kunnat förutse. Det skulle förvåna mig om han inte efter 15 år hittat luckor i fängelsets säkerhetssystem.

Flera kommentatorer har påstått att det begås mycket få islamistiska terrordåd i Europa, vilket jag kommenterade i förra bloggen. Även om det inte sagts rakt ut, så känns det som att man försöker ge intryck av att resten, eller i alla fall bra många av terrordåden, begås av högerextremister (konstigt nog har inte ens Aftonbladet talat om kristna terrorister). Detta har visserligen inte sagts rakt ut, men man har ändå anat vart man vill komma. Under alla förhållanden har man talat om hur farlig extremhögern är. Det finns dock föga fog för dessa farhågor (mer än att deras ideologi kanske anses vara farlig). Den 25/7 2011 hade Aftonbladet en artikel med rubriken ”Höjd säkerhet i Stockholm”. Man skriver:
Den europeiska polisorganisationen Europol varnar i sin terrorrapport för att högerextremister är mycket aktiva inom sociala nätverk på Internet för att nå ut till unga. Detta kan i sin tur skapa en ökad hotbild i framtiden. Totalt utfördes, stoppades eller misslyckades 249 terrordåd i EU i fjol. Inget var dock kopplat till högerextrema grupper.

Högerextrema grupper i Europa har alltså inte genomfört eller försökt genomföra ett enda terrordåd under förra året. De flesta sådana dåd begås av olika separatistgrupper (IRA, baskiska separatister etc). Man undrar för övrigt vad som menas med högerextrem. Moderaterna hette mellan 1952–1969 Högerpartiet. Är således extremhögern en samling extrema Moderater? Men det är knappast vad som allmänt menas med extremhögern! Moderaterna idag, ligger rent ideologiskt (dock inte när det gäller syn på samhällsekonomi och vissa andra saker) mycket nära Socialdemokratin.

Jag tror inte att man egentligen riktigt vet vad man menar med Extremhögern. Ordet ”extrem” används, i likhet med ordet ”fundamentalist”, för att skapa en negativ klang. När Godhetskören talar om högerextremister menar de helt enkelt de onda människorna (vilket bl a inkluderar de som dristar sig ha andra åsikter än vad som är politiskt korrekt). Det påminner mig om när jag skulle föreläsa om Intelligent Design på Linköpings Universitet för ett antal år sedan (klicka här för att läsa mer). Detta föregicks av ett intensivt massmediedrev med anledning av att en professor och en docent försökte stoppa min föreläsning (de jämförde den till och med med den s k nazistföreläsningen vid Umeå Universitet något år innan – vad säger man? ). På en löpsedel, samma dag som föreläsningen skulle vara, kunde man i största typsnittet läsa, ”Forskarna rasar över extremkristen föreläsare”. Extremkristen är man nämligen om man tror på Bibeln och tror att Jesus verkligen menade vad han sade. Genom att lägga till förstärkningar som ”extrem” och ”fundamentalistisk” talar man om för läsaren, tittaren, lyssnaren att det handlar om onda människor som hotar hela vår existens.

Problemet är att man glömmer bort själva grundordet. Om själva grunden (t ex kristendomen) är god, ja då kommer ju en extrem eller fundamentalistisk företrädare för denna sak att vara extremt god. Han tar ju sin goda ideologi/tro på allvar och försöker leva efter den. Om grunden är ond (t ex nazismen) ja då kommer en extrem eller fundamentalistisk företrädare för denna sak att vara extremt ond. Dvs extremkristen eller fundamentalistisk kristen betyder helt enkelt en extremt god människa. Medan extremnazist betyder en extremt ond människa. Själva förstärkningsorden säger ingenting i sig. Förstärker man något som är gott så blir det ännu godare. Förstärker man något som är ont så blir det ännu ondare. Men i den politiskt korrekta världen har orden extrem och fundamentalistisk fått en inbyggd negativ klang. Kanske beroende på att man i det moderna tänkandet inte accepterar existensen av absoluta sanningar. Var och en som tror på sådana sanningar (vare sig dessa är goda eller onda) upplevs då som underlig, sjuk och farlig.

Begreppet högerextremism har blivit en slasktratt, i vilken vänstern och Godhetskören häller allt de avskyr. Ordet blir på så sätt ett helt innehållslöst uttryck, som kan betyda egentligen vad som helst som är dåligt. Till högerextremism kopplas, förutom fundamentalistisk kristendom, ofta vit makt, nazism, rasism, antigayåsikter och intolerans i största allmänhet. Det finns mycket som talar för att Breivik inte är högerextremist i någon av dessa meningar. Breivik är tydligen israelvän, vilket inte stämmer in på bilden av en normal nazist. Han stöder också HBT-rörelsen (homosexualitet-bisexualitet-transsexualitet) vilket inte heller högerextremister brukar göra. Det är också tveksamt om han är rasist. Han verkar egentligen inte vara speciellt arg på muslimerna utan snarare på de norrmän som ligger bakom det mångkulturella samhället, vilka han betraktar som landsförrädare.

Flera av Godhetskörens företrädare (med vänsteranknytning) har försökt att på olika sätt koppla ihop Sverigedemokraterna till Breiviks vansinnesdåd och bl a krävt att SD skall ta avstånd från detta. Ja, överhuvudtaget så pågår just nu en häxjakt på alla som är kritiska till islam och som ställer sig tveksamma till det mångkulturella samhället. Det räcker till och med att man är kristen och konservativ för att man av vissa debattörer skall klumpas ihop med Breivik.

I utländska media förs en betydligt mer nyanserad debatt. (New York Times skrev den 25/7 2011):
Norge har nyligen skärpt sina liberala immigrations- och asylbestämmelser mitt under en långvarig debatt om assimilation och mångkultur. Trots Norges välstånd baserat på olja och låg arbetslöshet har det utvecklats en växande oro över ökningen av den muslimska befolkningsgruppen, speciellt efter 11 september och den danska krisen i samband med publicerandet i slutet av 2005 av Muhammedkarikatyrerna, vilka också publicerades i Norge.

…Men antalet immigranter till Norge har nästan tredubblades mellan 1995 och 2010, och muslimerna här, precis som på andra ställen i Europa, tenderar att ha större familjer än den inhemska befolkningen.
Var sig det beror på ekonomiska skäl eller en önskan att leva tillsammans med andra muslimer eller på en misslyckad social välfärdspolitik, har en del städer informella ghetton av immigranter, vilket hindrar assimilation av det norska språket och den norska kulturen och samhället.
I Furuset, ett område intill östra delen av Oslos tunnelbana, finns fler immigranter än infödda norrmän, vilka flyr området. En stor ny moské ligger intill kommunens centrum på en liten kulle över tunnelbanestationen, som omges av en liten park med bänkar. I parken finns en staty av Trygve Lie, den tidigare utrikesministern i norska exilregeringen under Andra Världskriget, som blev Förenta Nationernas förste generalsekreterare, en symbol både för det norska motståndet mot nazisterna och för landets engagemang när det gäller internationellt ansvar.
När jag flyttade hit 1976, var detta ett nytt område och där fanns bara norrmän, ”sade Lisbeth Norloff, en lärare i norska. ”Och nu finns det få och många av dessa flyttar.” Hon är glad att hennes egna barn är vuxna och bor på andra ställen sade hon, ”så jag inte behöver oroa mig över hur jag skall göra”.
I hennes klass i Furuset, berättade hon, har hon endast två infödda norrmän av 40 elever, och hon har tvingats att sänka standarden på undervisningen, eftersom många av hennes elever inte talar norska hemma. ”Jag tror att båda sidor förlorar”, sade hon.

Och det tror jag också. Både invandrarna och den inhemska befolkningen är förlorare i det mångkulturella samhället. Och beslutsfattarna märker ingenting. De bor ju knappast i Furuset. Så de kan fortsätta att odla myten om det paradisiska, mångkulturella samhället utan att besväras av något så trivialt som verkligheten. Vilket påminner mig om vad man brukar säga inom vetenskapen, ”The tragedy of science is a beautiful hypothesis slain by an ugly fact (Vetenskapens tragedi är en underbart vacker hypotes som krossas av vederstyggliga fakta)”.

Helge Lurås på Utrikespolitiska Institutet i Norge säger i en TV-intervju i Russia Today (på engelska):
Vi har en alltmer intensiv debatt om immigration och vad immigrationen gör med den norska kulturen och om detta verkligen är rätt väg. Marginaliserade norrmän upplever att det politiska etablissemanget inte lyssnar på deras åsikter. Det norska folket har aldrig konsulterats om de vill ha immigration eller ej och det politiska etablissemanget bor i enbart ”vita” områden medan immigranter flödar in i deras områden [där vanliga norrmän bor], tar deras jobb etc och de [dvs de vanliga norrmännen] har inte någon möjlighet att spela enligt de demokratiska reglerna.

Jag skriver helt under på vad Lurås säger och detta kan ograverat överföras på Sverige. Oliktänkande (t ex de som är kritiska mot vår invandringspolitik) stigmatiseras som ”oberörbara” (t ex SD) och frustrationen hos vanliga människor växer. Jag har berört detta många gånger tidigare. Det är oerhört farligt och dessutom är det inte sann demokrati. Det är elitokrati, där det politiska etablissemanget och kultureliten (kulturdräggen) anser sig stå över vanliga människor och menar sig veta bättre än Svensson vad som är bäst för Svensson. Problemet är att etablissemanget styrs av hjärndöd politisk korrekthet där varje debatt om kontroversiella frågor är förbjuden, medan Svensson styrs av sunt bondförnuft. Någon sade en gång om en ovanligt korkad psykologisk teori ”En teori, så urbota dum att endast en mycket lärd man skulle kunna ta den på allvar”. Vetenskaplig specialisering är förvisso värdefull, men kan också fördumma människor när de försöker tolka hela verkligheten utifrån sin lilla begränsade teori. På samma sätt skulle man kunna säga att ”det mångkulturella samhället är en tanke så urbota dum att endast en ideologi utan egna tankar och utan koppling till verkligheten skulle kunna ta den på allvar”. Politikerna skall vara folkets tjänare och inte dess förtryckare. Tyvärr tycks det senare vara fallet i både Norge och Sverige.

Faran med de spänningar vi idag ser mellan etablissemangets ideologiskt styrda åsikter och vanligt folks åsikter är att dessa spänningar kommer att öka ju mer vanligt folks åsikter marginaliseras. Folk är inte så dumma och så lätta att hjärntvätta som vad våra politiker och vår kulturelit tycks tro. Och dessa spänningar kommer att leda till desperata åtgärder när människor ser hur deras land alltmer förstörs av mångkulturfanatikerna. Man brukar ibland säga att orsaken till Andra Världskrigets fasor var det enorma krigsskadestånd som ålades Tyskland efter Första Världskriget. Det innebär inte att man ursäktar nazisterna, men det finns många historiker som menar att hade Tyskland behandlats bättre efter Första Världskriget, hade vi förmodligen sluppit nästa världskrig. På samma sätt kan man hävda att de spänningar som skapats genom det mångkulturella samhället (och det kommer att bli mycket värre, sanna mina ord) utgör en delförklaring till Breiviks dåd, vilket således inte på något sätt ursäktar det Breivik gjort.

Slutligen skriver Jerusalem Post den 24/7 2011 följande tänkvärda ord:
Amartya Sen, indisk nobelpristagare i ekonomi 1998, har observerat hur oerhört orealistiskt det är att tro att samexistensen av en uppsättning olika kulturer som lever nära varandra, kommer att leda till fred. Utan en gemensam kulturell grund är inte en meningsfull kommunikation mellan de olika grupperna möjlig, enligt Sen.

…Utmaningen för Norge i synnerhet och Europa som helhet, där muslimerna förväntas utgöra 8 procent av befolkningen 2030, enligt Pew Research Center, är att hitta den rätta balansen. Att fostra fram ett öppet samhälle som inte fläckas av främlingsfientlighet eller rasism bör gå hand i hand med att man skyddar den unika europeiska kulturen och dess värderingar.

…Den förödande tragedin i Oslo bör inte tillåtas att manipuleras av de grupper som vill dölja mångkulturens misslyckande.

Amartya Sen är indier och har ju en viss erfarenhet av det mångkulturella samhällets problem. När Indien skulle bli självständigt ville givetvis muslimerna bestämma agendan. Detta ledde till ett fruktansvärt blodigt krig och utmynnade i att muslimerna fick ett eget land, Pakistan (och Bangladesh, som avknoppades efter ett blodigt krig mellan de muslimer som bodde i Pakistan och de som bodde i Bangladesh). I både Pakistan och Bangladesh är eländet stort (betydligt större än i Indien), samtidigt som Pakistan har en relativt hög teknologisk standard och även innehar kärnvapen. Mellan Pakistan och Indien, som båda är rustade till tänderna, råder en spänd fred som när som helst kan utmynna i ett fullskaligt krig. Med jämna mellanrum blir det blodiga gränskonfrontationer. Kanske är det tur att båda länderna har kärnvapen. Annars hade det förmodligen blivit storskaligt krig för länge sedan.

Detta visar just på problemet med islam. Islam kan inte fungera i ett mångkulturellt samhälle. I varje fall inte när muslimerna utgör en betydande del av befolkningen. För en rättrogen muslim är det absolut förbjudet att integreras i en icke-muslimsk kultur. Det är inte jag som säger det, det är islams heliga skrifter som säger detta. Att släppa in islam i Europa som en maktfaktor kan bara sluta på ett sätt, eller snarare två sätt; antingen ett blodigt inbördeskrig eller att islam tar över hela Europa och förtrycker de infödda européerna. Ja det finns ett tredje sätt, och det är att muslimerna får möta den levande Guden. Kärlekens Gud, och böjer knä för honom. Därtill står mitt hopp.

Sist jag läste i sharíalagen (före terrordåden i Norge) stod följande på ett ställe (p17.3):
Profeten (Allah välsigne honom och ge honom frid) sade:

(1) ”Döda den som begår sodomi (analt samlag) och den som låter detta göras med sig,”

(2) ”Må Alla förbanna honom som gör vad Lots folk gjorde [Muhammed tänker här på invånarna i Sodom, där homosexualitet var vanligt].

På ett annat ställe stod vid samma tillfälle (o9.0):

Profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) sade:
I jag har blivit befalld att slåss mot alla folk tills de erkänner att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammed är Allahs budbärare, och utför bönerna och betalar zakat. Om de böjer sig under detta, har de räddat sitt blod [dvs sitt liv] och sina ägodelar, med undantag för islams rätt över dem. Och deras slutgiltiga dom är hos Allah;

Dessa ord är absolut bindande för en rättrogen muslim. Vederbörande tror av hela sitt hjärta att han eller hon får tillbringa evigheten i helvetet om han eller hon inte lyder ovanstående. Homosexuella skall dödas (eller piskas med 100 rapp, enligt en av hadítherna). Islam skall erövra hela världen (jihad) och tvinga alla att bli muslimer (eller dö). Undantag är de kristna och judar som får fortsätta att vara kristna och judar om de böjer sig under islam, betalar en speciell skatt och lever underdånigt gentemot muslimerna (t ex lämnar trottoaren och går ut i gatan om det kommer en muslim – alla utom möjligen Godhetskören skulle kalla detta för diskriminering av värsta slag). Observera, det är inte jag som påstår ovanstående. Det är islams allraheligaste dokument!

Kanske kommer det att bli mycket ännu svårare att fortsättningsvis seriöst diskutera den muslimska invandringen (det finns också andra grupper som det är problem med, men då av annan typ, t ex att de begår brott i en förfärande omfattning), eftersom man nu kommer att jämföras med Breivik så snart man antyder att man är kritisk till svensk invandringspolitik. Men kära vänner, Breiviks illdåd har inte gjort islam till en mer positiv faktor i världen. Hans illdåd har bara visat (vilket vi redan visste) att onda människor finns det överallt i alla sammanhang (dvs även bland invandrare). Avslutningsvis skulle jag nu vilja ställa en fråga, speciellt till dig som är kritisk till det jag skriver. Antag nu att jag tar fram sharíalagen ur min bokhylla och slår upp de sidor jag citerat ovan, enligt vilka homosexuella skall dödas och hela världen erövras av islam. Om du nu hävdar att händelserna i Norge implicerar att vi skall lägga ned all kritik av islam, tror du då att de sidor jag citerat ovan, och nu slår upp, är vita, utan text. Dvs de här befallningarna till muslimer har nu försvunnit som genom ett mirakel på grund av Breiviks terrordåd. Och detta mirakel har inträffat i alla världens Koraner, hadíther etc. Jag testade faktiskt detta alldeles nyss. Jag gick och hämtade sharíalagen i min bokhylla och slog upp ovannämnda paragrafer. Tyvärr står samma texter kvar. Islam har inte förändrats ett dugg genom att en vit, etnisk norrman utförde ett djävulskt, ondskefullt illdåd. Min kritik av islam och av det mångkulturella samhället står kvar.