fredag 16 december 2011

Mammon och Eros – två dödssynder

Sydnytt berättar idag för sina läsare att vårdbolag i Malmöområdet har fått miljoner i ersättning för tomma platser, avsedda för s k ensamkommande flykting"barn" (s k talibarn – endast i unika undantagsfall rör det sig om barn och endast i unika undantagsfall rör det sig om verkliga flyktingar). Man skriver:
MALMÖ | Migrationsverket har i år via Malmö kommun betalat ut över 30 miljoner kronor till fyra privata vårdbolag i Malmö för sängplatser som inte används. Sedan i somras har hälften av de 174 sängplatserna stått tomma. Ändå betalar staten 1 995 kr per säng och dygn.

Vårdbolagen tjänar miljoner på de ensamkommande flykting"barnen" (och andra flyktingar). Så dessa är givetvis intresserade av status quo när det gäller den svenska invandringspolitiken. Och står sängarna tomma ökar vinsten.

Läste du förresten om den socialdemokratiske politiker, som tillsammans med en kollega tjänat 250 miljoner på sitt friskolebolag. Socialdemokrat – hur djupt har du inte fallit? Göteborgsposten skriver:

S-politiker tjänar storkovan på friskolor
Socialdemokratiske kommunpolitikern Ole Salsten och hans kollega har plockat ut 250 miljoner i vinst på friskolekoncernen Baggium. Trots att Skolinspektionen riktat skarp kritik mot verksamheten.

Såg idag en TV-dokumentär (på National Geographic) om den engelske miljardären Sir Richard Branson. Den handlade om hur han med sin son och dotter skulle segla över Atlanten och försöka slå ett världsrekord.
Branson är den som startat det stora flygbolaget Virgin Atlantic Airways (plus många andra megaföretag). Han är också känd som äventyrare. Det var rörande att se hans relation till sina barn, som uppenbarligen inte är bortskämda trots att deras pappa är multimiljardär.

Vilken skillnad är det inte mellan en sådan företagare och dagens rövardirektörer. Branson har byggt upp ett imperium från ingenting. Han har skapat arbete för tiotusentals människor och använder tydligen mycket av sina pengar till olika välgörenhetsprojekt. Rövardirektörerna har aldrig skapat någonting. De kommer till ett dukat bord. Girigt snor de åt sig alla pengar de kan. När företaget går omkull går de hånskrattande därifrån med 100-tals miljoner i fallskärm medan arbetslöshet och fattigdom väntar de anställda. Och få om ens någon av dem låter sina pengar komma andra, fattiga människor till del. Och så har rövardirektörerna mage att hävda att de förtjänar sina megainkomster, eftersom de har så stort ansvar, trots att de är de enda på företaget som inte tar något som helst ansvar. Därför respekterar jag Sir Richard Branson och unnar honom hans förmögenhet. Han har skapat någonting. Samtidigt som jag aktar rövardirektörerna för intet (Psaltaren kapitel 15). De är rövare, tjuvar och plundrare och ingenting annat (självklart finns det direktörer som inte är rövare – det är just rövardirektörerna jag talar om, t ex den socialdemokratiske politiker jag nämner ovan.

Slutligen lyssnade jag i morse på programmet Barnen som sänds i P1. Dagens program (ca 32 minuter) handlade om det första samlaget och ungdomar fick berätta om sina erfarenheter och uttrycka sina tankar kring detta ämne. Jag måste säga att jag blev oerhört äcklad av vad jag hörde. Jag kände mig nästan spyfärdig. Nu vet jag inte hur representativa dessa ungdomar var, men under alla förhållande var det vidrigt att höra dem. De lät nästan som djur snarare än människor. Ursäkta att jag säger så, men jag menar faktiskt det. Innan du kritiserar mig alltför mycket för detta påstående, tycker jag du skall lyssna på programmet!

Kärleken, som är det vackraste som finns – hur kan man göra den så ful? Att älska med någon är inte samma sak som att gnida slemhinnor med någon (för att använda Skå-doktorn Gustaf Johnsons uttryck). Den "kärlek" som dessa ungdomar talade om, är i mina ögon likvärdig med att gå på toa och sedan torka sig. Visst var det skönt?!

Ursäkta mitt vulgära språk men jag blev äcklad, ledsen, arg när jag hörde programmet. Vad är det för ful värld vi håller på att skapa? Jo, ondskans värld! Och vad är det för arv vi håller på att överlämna till våra barn? En draksådd.

När man hör flickor uttrycka sig fritt och säga sådana saker som de gjorde i programmet, är det inte utan att man får en viss förståelse för hur muslimska unga män ser på svenska flickor (nu är givetvis inte alla flickor i Sverige sådana). I en intervju i DN den 11/2 2000 säger en muslimsk ung man som bor i Sverige:
Det är alldeles för lätt att få en svensk hora... tjej, menar jag, säger Hamid och ler generat över sitt ordval. [...] Många invandrarkillar är ju med svenska tjejer när de är tonåringar. Men sen när de ska gifta sig tar de en riktig kvinna från sin egen kultur som inte har varit med någon kille. Så ska jag göra. Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir sönderknullade.

Visst blir man stolt över Sverige när man läser detta? Här står jag nästan på muslimernas sida (för ovanlighetens skull). Givetvis ger detta inte muslimer någon som helst rätt att våldta svenska flickor, men deras moral i det här avseendet är uppenbarligen bättre än den svenska moralen (islams moral är grundläggande Gamla Testamentets moral – fast utan den förlåtelse som finns där)

torsdag 15 december 2011

Lite om de palestinska flyktingarna

Se gärna följande korta video om den palestinska flyktingfrågan (ca 5 och en halv minut – jag är ledsen att videon är på engelska, men grafiken gör att man nog kan förstå det mesta ändå).

I stort setta alla fakta har jag redan på min hemsida. Videon utgör emellertid en bra sammanfattning. Den är gjord av Israels Utrikesdepartement. Någon menar kanske att den då måste vara partisk. Det är inte alls säkert. Uppgifterna som ges är i själva verket det som i stort sett alla historiker insatta i ämnet, anser vara fakta. Dessutom, om siffrorna kunde visas vara falska, skulle detta motverka uppsåtet med videon – då skulle ju Israel förlora på att göra den. Ingen har någonsin beskyllt judar för att vara korkade, vilket de i så fall skulle vara.

söndag 11 december 2011

Ecce Homo – Se Människan

Mano Singham, teoretisk fysiker och välkänd ateist skrev för drygt 10 år sedan en intressant artikel med titeln "Teaching and Propaganda” (Undervisning och Propaganda). Han inleder med att berätta om två studenter som han undervisat i kursen ”Inledande modern fysik”.

Doug var en utmärkt student och uppvisade en anmärkningsvärd förståelse av min undervisning. Men längst upp på hans nästan felfria sluttentamen skrev han, ”Jag tror fortfarande inte på relativitetsteorin”.

Jamal var inte den typ som var så direkt. Han kom in på mitt kontor några år efter kursen (strax innan han skulle ta sin examen) för att säga adjö. Vi pratade en stund och jag önskade honom lycka till och sedan, när han skulle gå, vände han sig till mig och sade lite tvekande på sitt typiskt blyga sätt, ”Kommer du ihåg vad du lärde oss om universums uppkomst genom bigbang för 15 miljarder år sedan? Jag tror inte på det.” Jag måste ha sett förvånad ut när han fortsatte, ”Det är oförenligt med min religiösa tro.” Han såg förväntansfullt på mig, kanske för att se om jag skulle bli sårad eller arg eller kanske se ned på honom. Men jag log utan att kommentera.


Singham fortsätter:

Varför blev jag inte missnöjd med någon som förkastade en hel termin av min undervisning om universums ursprung och i stället trodde att världen skapades av Gud för 6000 år sedan? Varför reste jag mig inte upp till försvar av vetenskapen och mot sådana irrationella trosföreställningar (personligen är jag helt bekväm med de allmänt accepterade vetenskapliga modellerna för kosmologi och evolution och jag är inte en hemlig kreationist)?

Varje gång jag undervisar på en inledande kurs i modern fysik och tittar på studenternas slutskrivningar så upplever jag en känsla av förvåning. Inte för att en del av eleverna har tagit de eleganta teorierna för relativitet och kvantmekanik och gjort en total soppa av dem (vilket tyvärr händer alltför ofta), utan för att så många av dem verkligen verkar tro på teorierna. De svårigheter de har handlar för det mesta om att tillämpa dem korrekt på en given situation.

Jag brukade fråga mig själv varför de trodde på det jag lärde dem. Vi vet genom undersökningar som gjorts på fysikelever, att vardagsfenomen och vardagserfarenheter samverkar för att eleverna skall tro att varje rörelse kräver en kraft [detta var den allmänt accepterade synen innan Newton introducerade tröghetsbegreppet]. Sådana förutfattade meningar gör till och med den newtonska mekaniken svår att sälja till dem. Dessutom är de idéer som ligger bakom relativitetsteorin och kvantmekaniken så totalt främmande i förhållande till våra vardagsupplevelser, att jag skulle förvänta mig att studenterna, när de först kom i kontakt med dessa teorier, direkt skulle förkasta dem.

Jag brukade fundera över om de flesta studenter var som Jamal och i hemlighet avvisade allt jag sade, men inte visade det för att få bra betyg. Men få studenter kan med framgång hålla fast vid den nivån av dualistiskt tänkande över en lång tidsperiod. Jag kom slutligen fram till att de flesta studenter tror på mig, eftersom de litar på mig. De känner att jag vill deras bästa och att jag inte avsiktligt skulle vilseleda dem genom att undervisa om saker jag själv inte trodde på. De litar också på den institution som gett mig min doktorsexamen och det universitet och den fysikinstitution som anställt mig och tillåter mig att undervisa dem.

Och jag använder denna tillit för att hjärntvätta dem. Vi som undervisar på inledande fysikkurser måste erkänna, om vi är ärliga mot oss själva, att våra undervisningsmetoder grundläggande är propaganda. Vi hänvisar till bevis som stöder vår åsikt utan att gå igenom dessa bevis med eleverna. Vi introducerar endast argument eller bevis som stöder de för närvarande allmänt accepterade teorierna, och utelämnar eller talar nedsättande om bevis för motsatsen. Vi ger korta sammanfattningar av alternativa teorier och introducerar dem endast för att snabbt krossa dem – och återigen hänvisar vi till motbevis som eleverna aldrig får ta del av. Vi kommer med namn på berömda vetenskapsmän och nobelpristagare för att visa att vi helt och fullt står på det vetenskapliga etablissemangets sida. Allt detta med avsikt att visa det oundvikliga i de idéer som vi för närvarande har, så om eleverna förkastar vad vi säger, så visar de att de är oförnuftiga och ologiska, och ovärdiga att betraktas som moderna, tänkande människor.

Självklart gör vi detta med de bästa avsikter och med fullständig ärlighet. Det finns goda skäl att använda propagandatekniker för att uppnå acceptans hos eleverna. Jag vill att mina elever skall accepteras som moderna människor och att de skall veta vad detta innefattar. Kurserna är alltför stressiga för att tillåta att man går igenom alla ståndpunkter och alla bevis. Dessutom är det omöjligt för eleverna att själva göra de nödvändiga experimenten, även om de vore kapabla att genomföra de långa kedjor av logiska resonemang som krävs för att tolka de experimentella resultaten.

Så precis som mina kolleger så undervisar jag på det sätt jag gör, eftersom jag inte har något val. Men inte desto mindre handlar det om hjärntvätt. När dammet lagt sig, ber jag mina elever att acceptera vad jag säger, på grund av att jag är en auktoriserad representant för min disciplin, för mitt yrke och för min institution. Allt förnuft, all logik och alla bevis som jag använder, döljer det faktum att studenterna ännu inte är tillräckligt kompetenta för att utvärdera bevisen och dra sina egna slutsatser.

Men om studenterna tror på min bild av vetenskapen på grund av att jag är den jag är och på grund av vad jag representerar, på vad sätt är detta bättre än om de tror på andra personer, som också menar sig verka i deras bästa intresse, och som ger dem den motsatta bilden, t ex kreationism? Låt oss antaga att jag har två studenter, som båda går min kurs och som har lyssnat noga på vad jag har att säga. Den ena tror på mig och går vidare. Den andra berättar för mig att han/hon förkastar det jag sagt, eftersom han/hon inte blivit övertygad av det jag sagt och inte heller kan förena min undervisning med sina egna trosföreställningar. Vilken students svar borde jag föredra?

En del av mig (den som avspeglar min akademiska träning och mina professionella instinkter) säger mig att jag borde föredra den förstnämnda. Är inte det målet för undervisningen i vetenskap; att till nästa generation överföra den kunskap som vunnits genom hårt arbete av våra vetenskapliga föregångare, så att kommande generationer kan bygga vidare på denna? Men jag känner fortfarande en viss olust över att så ”duktiga” elever har accepterat vad jag sagt huvudsakligen för att jag sagt det, och således är mer benägna att utan ifrågasättande också acceptera vad ”experter” inom andra områden säger, vare sig det handlar om politik, det militära, religion eller media. Dessa så kallade experter kommer att, precis som jag, klä sina åsikter i förnuft, logik och bevis, medan de i själva verket använder samma propagandatekniker som jag använder.

Den andra delen av mig minns att jag valde att undervisa i vetenskap, inte bara för att träna kompetenta tekniker, utan också för att producera människor som kommer att förändra världen och göra den till en bättre plats. Den delen av mig föredrar den senare eleven, eftersom vederbörandes förkastande av min undervisning kräver en vilja att utmana auktoriteter (jag) och modet att utsätta sig för hån och förlöjligande genom att anta en impopulär åsikt. Säkert är sådana människor mer benägna att ifrågasätta auktoriteter även på annat håll och ta ställning för den kuvade och maktlösa människan mot ett privilegierat och starkt etablissemang?

Studenter kommer att glömma det mesta av den information de får på mina kurser. Det bästa jag kan hoppas på är att få mina elever att tänka kritiskt, att upptäcka propaganda och förkasta intellektuell manipulation, även när det är jag som står för detta. Vad som stör mig är många forskares antagande att det vore beundransvärt om människor trodde på vad vi sade och förkastade åsikterna hos de som inte är överens med oss, trots att de flesta människor inte har någon verklig grund för att föredra den ena synen framför den andra. Om forskarna vill att en ande av sant ifrågasättande skall blomstra, då måste vi acceptera – och även uppmuntra – allmän skepticism, också gentemot det vi säger. Annars blir vi ingenting annat än ideologer.

Så jag bockar för er, Jamal och Doug, var ni nu befinner er, och säger nu det jag borde ha sagt till er då, ”Lyssna noga och artigt till vad kunniga människor har att säga, och var beredd att använda den informationen när det är nödvändigt. Väg argumenten för och emot en fråga, men, i sista hand, stå upp för det du tror på. Känn dig aldrig tvingad att acceptera någonting bara för att en 'expert' säger att det är sant. Tro bara på sådant som verkar förnuftigt för dig och du kommer att klara dig bra i vilken situation som helst.”


Observera således att den som skrivit detta är övertygad ateist, som dessutom är en ganska aktiv sådan (googla gärna på hans namn). Vilken avgrund finns inte mellan Singham och t ex Richard Dawkins. Den senare står precis för det som Singham kritiserar. Dawkins är synnerligen arg på människor som inte fullt ut köper hans världsbild. Ja han är till och med arg på de som kommer med minsta kritik mot den, hur försiktig denna kritik än är. Det politiskt korrekta, vare sig det handlar om evolutionsteorins anspråk på absolut sanning eller islamkramande, är sant oavsett fakta, eftersom det handlar om ideologi (sedan finns givetvis också en vetenskaplig evolutionsteori men det är en helt annan sak – och denna teori har definitivt ingenting med Richard Dawkins närmast religiösa evolutionstolkning att göra).

Jag tycker ovanstående är underbart och synnerligen aktuellt och viktigt. Ack så viktigt!

Samma människor som i skolan köper allt vad lärarna säger (nu talar jag inte om värstingar som beter sig illa – jag talar om välartade elever som okritiskt tar till sig det lärarna säger), kommer att i andra sammanhang också köpa det som en ”auktoritet” eller ”expert” säger. Visst är elever som Jamal och Doug kanske besvärliga på sitt sätt (åtminstone om de luftar sina invändningar under lektioner och föreläsningar), men samtidigt hittar man bland den typen av elev de som senare kommer att stå upp mot orättvisor, diktatorer, förtryck etc.

Man kan inte både ha kakan kvar och äta upp den. På samma sätt får vi nog acceptera att det finns besvärliga människor som säger emot och gör uppror. De kan vara besvärliga, de kan vara irriterande, de kan upplevas som störande, men samtidigt så vågar de stå för det de tror på. Jag talar nu inte om elever som ifrågasätter allt. Sådana finns och de vill bara göra sig märkvärdiga och synas. Det jag talar om är elever som inte köper vad som helst utan övertygande bevis.

När man i fysikböcker, tv-program etc skall förklara hur ett flygplan kan flyga ges följande förklaringen:

En vinge är välvd på översidan och rak på undersidan (och så visas en bild på detta). Luften på översidan kommer då att få högre fart än luften på undersidan (varför så skulle vara fallet motiveras dock inte). Enligt Bernoullis teorem kommer vi då att få ett undertryck på vingarnas översida som ”suger” upp planet.

Jag läste i en flygtidning om en grabb på högstadiet, som räckte upp handen efter att läraren gett förklaringen ovan, och sade, ”Magistern jag tror att den förklaringen är fel.” Läraren blev lite störd och förklarade en gång till och frågade sedan
– Förstår du nu?
– Jodå, jag förstår, men jag anser att magisterns förklaring är felaktig.
Läraren började nu bli röd i ansiktet och frågade mycket irriterat
– Kan du motivera det?
– Ja, det är mycket lätt. Om det är som du säger, hur kan då ett flygplan flyga upp och ned? När det vänder den buktiga överdelen av vingen nedåt borde planet sugas nedåt, eller hur?

Eftersom vuxna alltid hade rätt på den här tiden (ca 60 år sedan), även när de hade fel, så fick den uppstudsige eleven nu gå till rektorn och dömdes till två timmars kvarsittning för uppstudsighet (sedan det här hände har mycket ändrats, nu är det i stället lärarna som får krypa för eleverna).

Eleven hade rätt och idag har man skrivit om de flesta läroböcker i aerodynamik (skolans läroböcker har givetvis kvar den gamla, felaktiga förklaringen, eftersom de ligger 50 år efter i tiden). Att den gamla förklaringen inte stämmer visas också av att moderna plan har mer eller mindre symmetriska vingar, vilka har ungefär samma välvning på både under- och översida. Enligt den tidigare förklaringen skulle de inte kunna flyga alls (den som vill veta den sanna förklaringen till varför flygplan flyger kan klicka här.

Jag har arbetat många år som lärare och aldrig fått några invändningar mot den felaktiga förklaringen, utan eleverna accepterar den utan att blinka. Trots att det förödande argumentet ”hur kan då flygplan flyga upp och ned” ligger ganska nära till hands. Nu är självklart allting inte så enkelt. Eleverna matas oavbrutet med ny information och till slut orkar men inte tänka igenom allt man matas med. Man kanske inser att man inte förstår vissa saker eller man är kritisk mot vissa saker och tänker kanske, "När det har lugnat ner sig då skall jag ta itu med det här och fråga magistern eller googla på det", men sedan glömmer man bort det eller orkar inte.

De flesta människor accepterar utan att blinka och utan att tänka de allmänt accepterade åsikter som man bombarderas med i skolan, i media och det allmänna åsiktsbruset. Det är detta som definierar det vi kallar politisk korrekthet och det är detta som är den livsluft som Godhetskören andas. Idag tror Godhetskören på evolutionen, de anser att Israel är en djävulsk stat, de anser att abort är den största kärlekshandling man kan göra mot ett barn och de anser att kristendomen är orsaken till allt ont i världen medan islam är fridens och kärlekens religion. I Nazityskland hade Godhetskören i stället ställt upp på den dåtida korrekta världsbilden; antisemitism, rasism och krigsromantik. Att Godhetskören ibland råkar stå på det rättas och sannas sida är bara en ren tillfällighet. De driver omkring utan kompass på åsiktshavet, styrande efter den vindflöjel som alltid ställer in sig efter majoritetens vind.

Att samhället inte uppmuntrar ifrågasättande (annat än på pappret, t ex i den sagobok som skolans läroplaner utgör) är för att sådana människor är besvärliga. Politikerna avskyr den typen av människor, eftersom ideologier inte fungerar om människor tänker själva och ifrågasätter. Den styrande eliten vill ha robotar som accepterar det som är politiskt korrekt. Och medias uppgift är att skapa sådana människorobotar, som är lätta att manipulera och kontrollera. Problemet är att de människor som har kapacitet att skapa en bättre värld inte är sådana. Därför leder det politiskt korrekta samhället till ett stagnant, sterilt samhälle som på sikt kommer att dö ut eller förvandlas till en mardröm som får framtidsvisioner som 1984 och Fahrenheit 471 att framstå som rena Sörgårdsidyller. Därför förklarar jag krig mot den politiska korrektheten och mot Godhetskören och därför vill jag väcka människor (de som ännu inte är tankemässigt döda).

Jag har ju skrivit åtskilliga artiklar om socialdemokratins monolitiska samhälle, där endast en åsikt är tillåten. Efter att Alliansen regerat under ett antal år ser man precis samma tendenser. Bristande respekt för andra åsikter. Människan förnekar sig inte. Därför behandlar man inom Alliansen Sverigedemokraterna som parias. Efter attacker mot SD-politiker och störningar av SD:s valmöten i samband med valet 2010 tog visserligen Reinfeldt avstånd från alla former av våld och hot, men sade samtidigt enligt en artikel i SvD den 14/9 2010:
- Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.

Dvs vad han säger är således, "Det är inte bra att SD-politiker utsätts för våld och hot (även knivskärning har förekommit), men har man sådana åsikter får man i princip skylla sig själv". Genom detta uttalande hamnar Reinfeldt på min tio-i-botten-lista när det gäller rättfärdighet och statsmannaskap.

Descartes sade en gång ”Jag tänker, alltså är jag”. Människan definieras genom sin förmåga att tänka självständigt. Homo sapiens – den tänkande människan.

Reinfeldt och de andra stämledarna i Godhetskören säger, ”Jag fogar mig (under makten eller majoriteten), alltså är jag”. Människan definieras här genom sin förmåga att inlemma sig i flocken. Homo koncensus – flockmänniskan, som ängsligt försöker vara etablissemanget till lags och tycka precis som alla andra. Att vara en robot i en flock, styrd av hjordens impulser är emellertid att frånsäga sig sitt människoskap och förvandlas till boskap. På så sätt skapar man ett omänskligt samhälle bestående av omänskliga människor.

fredag 9 december 2011

Ett mellanstick

Det här är inte artikel två av de tre artiklar jag utlovat. Det här är ett mellanstick, föranlett av ett intressant mail jag fick.

Den som står för någonting som är politiskt inkorrekt, måste vara en mycket duktig pedagog för att kunna slå hål på den politiska korrekthetens nästan ogenomträngliga pansar. Eftersom politiskt korrekta åsikter till stora delar är grundade på känslor och på en inre övertygelse av att ha rätt, talar inte fakta för sig själva (om dessa fakta motsäger det politiskt korrekta). Fakta som talar emot den politiskt korrekta ståndpunkten måste presenteras på rätt sätt, för att få en genomslagskraft, annars hamnar man bara i låsningar.

Det ämne jag just nu håller på och penetrerar, dvs invandring och mångkultur, är ett sådant ämne, där låsningar och känslor gör att logiska tankegångar står sig slätt. Den som förespråkar mer eller mindre fri invandring och ett mångkulturellt samhälle, är så uppfylld av övertygelsen om sin egen godhet, att vederbörande är nästan oemottaglig för argument. Bara orden ”fri invandring” och ”mångkultur” väcker ljuva känslor i våra kroppar och utlöser en veritabel kaskad av endorfiner – förmodligen kan till och med vissa människor uppleva en orgasmliknande känsla när de vackra inneorden strömmar ur deras mun. Genom att uppleva sig som tillhörande de goda, känner man sig överlägsen ”de andra hemska”. De där som inte håller med. De där rasisterna och nazisterna och allt vad de nu är. ”Det är verkligen tur att det finns sådana människor som jag! Hur skulle världen se ut annars?”

För att få en meningsfull diskussion måste man börja med att definiera de ord man använder. Problemet är att till och med detta är svårt. Företrädarna för den politiska korrektheten brukar inte acceptera några definitioner, eftersom detta sätter käppar i hjulet för deras känslobaserade argument.

Väldigt få av de som beskylls för att vara rasister, är detta. Jimmy Åkesson är såvitt jag kan förstå inte rasist. Jag har aldrig hört eller läst något av honom som antyder detta. Min övertygelse är att väldigt få av de som röstar på SD är rasister i ordets egentliga betydelse (och eventuellt andra betydelser av ordet är helt ointressanta). De riktiga rasisterna röstar nog på helt andra grupperingar. Anders Breivik, den norske massmördaren, är inte heller rasist, vilket klart framgår av hans Manifest. Rasist är man om man diskriminerar människor enbart och av ingen annan anledning än att de tillhör en viss genetisk folkgrupp (det som förr kallades ras). Hitler var rasist. Den nazistiska ideologin var rasistisk. Islam är i grunden rasistisk genom den antisemitism som genomsyrar både Koranen, hadïtherna och sharíalagen (vilket jag har diskuterat på min hemsida och i tidigare bloggar). Kristendomen är inte rasistisk (ateister har visserligen beskyllt kristna för att vara rasister, eftersom de menar att kristna ser ner på icke troende människor, något som inte alls stämmer).

Att beskylla alla, som är kritiska till vår nuvarande invandringspolitik, för att vara rasister ligger på samma nivå som när man på 1970-talet beskyllde alla i Sverige, som inte var marxister, för att vara fascister (jag vet inte hur många gånger jag blev kallad fascist på den tiden).

Den diskussion jag försöker föra handlar inte om rasism på något sätt. Jag är inte arg på invandrare i allmänhet (däremot är jag arg på de invandrare som begår grova brott, precis som jag är arg på de etniska svenskar som begår grova brott). Jag har full förståelse för att människor vill försöka skapa ett bättre liv för sig och sin familj. Det jag är kritisk mot är de politiker som formulerat dagens vansinniga invandringspolitik. Den hjälper fel människor på fel sätt och den skapar enorma och på sikt farliga motsättningar i vårt samhälle. Med en annan invandringspolitik, där vi i första hand hjälper människor i deras närområde, så skulle vi kunna hjälpa flera hundra gånger så många människor som vad vi gör idag. Vore inte det en form av godhet? Och vi skulle slippa de lycksökare som nu tar sig hit och som egentligen inte är i akut hjälpbehov (den somalier, afghan etc som själv, eller vars släkt, kan skrapa ihop 100 000 kronor eller mer, är definitivt inte i akut hjälpbehov).

I stället för att hjälpa hundratals gånger fler människor, som är i verkligt behov av hjälp, så hjälper vi nu entreprenörer och opportunister och människor som vädrar guld och gröna skogar i vårt land (detta gäller givetvis inte alla invandrare och det man brukar kalla arbetskraftsinvandring är något helt annat som jag inte diskuterar just nu). Förutom att hjälpen är felriktad skapar vi dessutom ett samhälle fullt av konflikter, vilket med all sannolikhet kommer att eskalera mot en smärtgräns. Och detta kallar vi för den ultimata godheten. När denna smärtgräns är passerad kan det gå hur illa som helst för Sverige – det kan till och med sluta med inbördeskrig. Politikernas prestige gör att de inte kan erkänna att den nuvarande invandringspolitiken är felaktig, ja till och med farlig för vårt land. Förmodligen kommer det därför att dröja länge innan någon förändring sker. Vi får hoppas att ändringen kommer innan det är för sent. Men det är inte alls säkert.

Jag fick idag ett intressant mail idag från en kristen broder. Det var så pedagogiskt välformulerat att jag väljer att citera ett långt stycke ur det:
Som kristen tror jag givetvis att alla människor är älskade av Gud. Gud har skapat människan till som avbild, och Jesus har givit sitt liv till lösen för alla - somalier som svenskar, män som kvinnor, heterosexuella som homosexuella - etc.

Men den rådande mångkulturideologin går ut på att alla kulturer är lika mycket värde. Det är något helt annat. För mig är det självklart att detta inte är fallet; en islamistisk klan- och hederskultur är självklart mindre värd en den västerländska kulturen. Om detta är "rasism", ja, då är det med stolthet som jag ber att få kalla mig "rasist"... Det är alldeles uppenbart att den västerländska kulturen (som ytterst bygger på den judisk-kristna världsbilden) är överlägsen andra kulturer. En del asiatiska kulturer har lyckats ganska bra. Men när vi kommer till kulturen i stora delar av den muslimska världen, då måste vi sorgset konstatera att den i många avseenden innebär en tillbakagång minst 1000 år i tiden, till ett för-kristet tillstånd, där skam och heder är ledorden snarare än objektiva fri- och rättigheter.

I dag har många europeiska länder kommit till en situation där man inte bara tar hit individer (som givetvis är älskade av Gud), utan hela kulturer, med de värderingar, attityder, sociala strukturer, lojalitetsband, etc, som karakteriserar dessa. Men en gnutta sunt förnuft kan man ju ana att detta kommer att leda till konfrontationer och kulturkrockar (antingen för att de importerade kulturerna helt enkelt är mindre värda i sig själva, eller för att de är svåra att förena med den svenska kulturen). Men tyckareliten resonerar annorlunda. Man har ju redan bestämt sig för att (1) alla kulturer är goda och (2) alla kulturer är jämlika, så därför måste alla problem som kan uppstå i samband med integration bero på diskriminering från majoritetskulturens sida.

Jag anser att det ligger väldigt mycket i mailskrivarens tankar och att de förtjänar att begrundas. Han skriver att man tar hit ”hela kulturer”. Någon uttryckte det så här, ”Det är en sak att ta hit somalier som flytt från krig och elände och en helt annan sak att ta hit Somalia”. Och det är ju tyvärr det senare vi gjort i alltför stor omfattning.

Egentligen är det ganska konstigt att jag som kristen är den som så skarpt kritiserar Sveriges invandringspolitik. Som kristen skall man ju vara snäll mot alla och älska alla människor och vara beredd att ge av det man har till andra, mindre lyckligt lottade. Det gör jag också i ganska hög grad. Men samtidigt måste jag upphäva min röst, när jag upplever ett allvarligt hot mot mitt eget land. Det är skillnad på snällhet och kärlek. Den senare är till skillnad från snällheten alltid kopplad till sanningen.

Dessutom har jag svårt att förstå varför den som vill hjälpa 350 000 barn, som absolut ingenting har, automatisk räknas som ond (jo, jag vet att jag tjatar, men upprepning är all kunskaps moder), medan den som i stället vill hjälpa 2 400 unga män som kunnat skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit (jag talar således om "ensamkommande flykting'barn'"), räknas som god. "Jo men vi kan väl välja båda alternativen", säger någon. Problemet är att vi, till skillnad från Grekland, inte har hur mycket pengar som helst att spendera. Därför måste vi i princip välja något av de två alternativen (eller något annat alternativ). Väljer vi båda, blir det mindre pengar över till något annat (skola, sjukvård, äldrevård etc). Därför tycker jag att vi skall välja det alternativ som gör att vi kan hjälpa flest människor och att vi också hjälper de som är i störst behov av hjälp. Och jag känner mig inte ett dugg ond för att jag hyser en sådan åsikt.

Som kristen lider man nog inte i lika hög grad av den politiska korrekthetens syndrom, eftersom man inte har sin referensram i majoritetens eller den världsliga maktens åsikter, och därför hamnar man lätt på kollisionskurs med det som anses så självklart att ingen debatt tillåts. Detta gäller ju inte bara invandringspolitik utan mycket, mycket annat; Israel, homoadoptioner, skapelse/evolution etc, etc.

torsdag 8 december 2011

Nedslag i verkligheten.

Med anledning av min förra blogg kan jag inte låta bli att kommentera den massmedialt uppmärksammade gruppvåldtäkt som skedde för några dagar sedan i småländska Mariannelund.

I Aftonbladet kunde man den 6/12 2011 läsa rubriken ”Våldtagen av åtta på festen”.
Festen slutade i tragedi – den 29-åriga kvinnan trycktes ner i en säng och våldtogs, misstänker polisen.
Uppemot elva män ska ha förgripit sig på henne.
Fem är nu begärda häktade. Ytterligare en är anhållen.

Det brutala sexövergreppet på en 29-årig kvinna ska ha skett i småländska Höglandet i fredags, uppger en poliskälla för Aftonbladet.
Under lördagen greps flera personer. Fem av dem anhölls för grov gruppvåldtäkt och har i dag begärts häktade. Under eftermiddagen kommer förhandlingarna att hållas i Eksjö tingsrätt.
– Det är ett grovt brott, mer kan jag inte säga med tanke på var vi befinner oss i utredningsläget, säger åklagare Klas Lorefors.
I förmiddags anhölls ytterligare en person misstänkt för brottet.

Turades om att våldta

Enligt poliskällan åkte den 29-åriga tvåbarnsmamman efter jobbet till en förfest i Migrationsverkets lokaler tillsammans med sin pojkvän [man undrar vad pojkvännen gjorde under våldtäkten?]. Av oklar anledning ska flera män där ha överfallit henne.

Det hela skedde således under en ”förfest i Migrationsverkets lokaler”, vilket lätt ger läsaren intrycket att gruppvåldtäkten skedde under en personalfest på Migrationsverket och att de anhållna, dvs förövarna, är etniska svenskar (blonda och blåögda), anställda på detta illustra verk. Inget i artikeln antyder att gärningsmännen är flyktingar/invandrare. Det är ju patetiskt men så typiskt. Varför inte skriva som det är? Det hela skedde på en flyktingförläggning i småländska Mariannelund och de misstänkta/anhållna är ”flyktingar” (namnen på de anhållna kan läsas här – de 5 anhållna flyktingarnas etnicitet framgår av förnamn som Mohmmadi, Mohammadi och Ahmad, vilka antyder att gärningsmännen förmodligen är från Somalia, Afghanistan och/eller Irak). På bilden i Aftonbladet ser man en gripen person föras bort, men hans ansikte är pixelerat (i vanlig ordning).

I webbtidningen Höglandsnytt (syftar på Småländska Höglandet) är man lite tydligare. Man säger ”i en av migrationsverkets förläggningar i Mariannelund”. Ordet ”förläggning” antyder att det rör sig om en flyktingförläggning. Man skriver vidare:
Medan förundersökningen pågår har man från polisens sida lagt på locket – inget tillåts läcka ut. Det gör också att ryktesspridningen på orten når oanade höjder.

Personer som deltagit i den fest, där samtliga anhållna deltog, har talat om samlagsscener. Dessa ska till och med filmats. Vittnet som filmade händelserna i lägenheten menar att bilderna kan tala till de anhållnas fördel.

Det sägs också att stämningen under kvällen varit ”uppjagad” bland festdeltagarna.
Förhören med anhållna är tidsödande. Få, om ens någon, talar svenska utan alla samtal måste föras via tolk [vet du som läser detta vad sådana här tolkar kostar? – hela tolkhistorien i vårt land är ett stort skämt och värt en egen artikel, kanske kommer det en sådan så småningom – Kristers kommentar].

Även om man inte använder ordet flykting i Höglandsnytt så framgår ändå (när man t ex nämner tolkar) att det rör sig om sådana. Till skillnad från Aftonbladet så kan läsaren här dra sina egna slutsatser. Man berättar också att polisen har lagt på locket. Ingenting får tydligen läcka ut när invandrare är inblandade.

För mig är det uppenbart att de som begått gruppvåldtäkten i Mariannelund inte är flyktingar i ordets rätta bemärkelse (om nu den massmediala bilden stämmer något så när). Man har t ex svårt att tänka sig att de verkliga flyktingar som kom till Sverige under Andra Världskriget (från Norge, Danmark, Finland och många andra europeiska länder) skulle göra något sådant. Det är en nästan omöjlig tanke. De kände alltför för stor tacksamhet mot Sverige för att ens komma på tanken. Här handlar det om fräcka, otacksamma människor som enbart är ute efter att skaffa sig fördelar utan att komma med någon motprestation.

Det skulle vara intressant att veta hur stor procent av gruppvåldtäkterna i vårt land som utförs av invandrare (företrädesvis muslimska sådana). Jag misstänker att sådan statistik idag är strängeligen förbjuden eller åtminstone hemligstämplad. I Norge vet vi att alla överfallsvåldtäkter under de senaste fem åren, med känd gärningsman, har begåtts av invandrare (enligt norsk polisstatistik – i tidigare bloggar anger jag källor). Jag säger inte att etniska svenskar eller norrmän inte kan begå grova våldtäkter. Vi har ju t ex serievåldtäkterna i Örebro, som begicks av en etnisk svensk (vilket media gjorde stor sak av – då var det minsann bilder och namnuppgifter och jag vet inte vad). Men det råder nog ingen tvekan om att invandrare (och speciellt då vissa invandrargrupper, t ex somalier) är groteskt överrepresenterade när det gäller våldtäktsbrott.

När det gäller de olika inbördeskrig som pågått i Afrika de senaste 70 åren, har vi gång på gång kunnat läsa om fruktansvärda gruppvåldtäkter (även på barn). Detta är ett sätt för den ena sidan att visa sin makt och förnedra motståndaren. Det är denna kultur som nu håller på att etablera sig i Sverige. På det här sättet visar muslimska invandrare sin makt över det handfallna och handlingsförlamade svenska folket.

På min egen hemsida skrev jag, när jag sammanfattade det gångna året 2005 – läs gärna hela artikeln, den är lika aktuell idag som den var när den skrevs:
En muslimsk skriftlärd, Shahid Mehdi, som bor i Köpenhamn, har vid ett tillfälle förklarat att, "Kvinnor som inte bär slöja inbjuder till våldtäkt". Det förtäckta budskapet till Danmark är således, "Böj er under islam, annars får ni skylla er själva om era kvinnor blir våldtagna — de skall klä sig enligt islams sed och inte enligt dansk sed". I nättidningen Front Page skriver den amerikanske Mellanösternexperten Daniel Pipes om den våldtäktsvåg som drabbat Europa (och Australien). Dessa våldtäkter begås i skrämmande omfattning av unga muslimska män. Enligt BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) är det fyra gånger större sannolikhet att en våldtäktsman är född utomlands än att han är född i Sverige. Gruppen våldtäktsmän domineras av män från Algeriet, Libyen, Marocko och Tunisien (dvs muslimer – när detta skrevs hade somalierna ännu inte börjat strömma in i vårt land). I Norge är två av tre våldtäktsmän födda utomlands (varav merparten har muslimsk bakgrund). Enligt juristen Ann-Christin Hjelm, som på uppdrag av Brottsoffermyndigheten granskat grova brottmål i Svea hovrätt ("Är kulturgenererad grov brottslighet myt eller verklighet?"), så var 85 procent av de våldtäktsmän som rymdes i hennes studie födda utomlands eller av utomlandsfödda föräldrar. Nu var det i och för sig bara 27 våldtäktsdömda som ingick i studien, men något säger det i alla fall, eftersom hon definitivt inte speciellt hade valt invandrare i sitt försöksmaterial.
I DN den 11/2 2000 intervjuades några unga manliga invandrare, med anledning av den då mycket omskrivna gruppvåldtäkten i Rissne utanför Stockholm (den känslige läsaren bör hoppa över nästa stycke eftersom språket där är mycket grovt och stötande):
Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej, säger Hamid. Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig. [...] Det var ingen tillfällighet att det var en svenska som skändades i Rissne – det framgår tydligt av samtalet med Ali, Hamid, Abdallah och Richard. Alla fyra ser i någon mening ner på svenska flickor och hävdar att denna inställning är vanlig bland unga män med föräldrar som har invandrat till Sverige. [...] Det är alldeles för lätt att få en svensk hora... tjej, menar jag, säger Hamid och ler generat över sitt ordval. [...] Många invandrarkillar är ju med svenska tjejer när de är tonåringar. Men sen när de ska gifta sig tar de en riktig kvinna från sin egen kultur som inte har varit med någon kille. Så ska jag göra. Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir sönderknullade.

På sätt och viss har dessa unga män inte helt fel. För 50 år sedan hade många av dagens unga svenska flickor, om de då betett sig som de gör idag, kallats horor även av svenskar (det är inte bara muslimska unga män som har den synen idag – i många semesterparadis dit svenskar åker utnyttjar man visserligen de svenska flickorna, samtidigt som man föraktar dem). Men oavsett vad man tycker om unga svenska flickors (och pojkars) sexualvanor så har invandrare inte rätt att komma hit och våldta svenska flickor. De skall anpassa sig till Sverige och inte tvärtom!

I en senare artikel, där Aftonbladet följer upp händelserna i Mariannelund, så nämner man inte heller att de misstänkta för dådet är s k flyktingar (trots att hela Sverige nu känner till detta). Återigen får vi se en bild, den här gången en närbild på en av de anhållna som förs bort, men ansiktet är så pixelerat att det är omöjligt att avgöra etnicitet.

På Sveriges Radio hemsida (Nyheter P4 Jönköping) skrev man den 7/11 2011:
– Det som hänt är förfärligt, säger enhetschef Åsa Gustaf Jansson på Migrationsverket i Jönköping.
Hon tycker det är sorgligt om den allvarliga händelsen i Mariannelund skulle användas mot flyktingar, som kommer från besvärliga förhållanden och som hoppas på en ny chans i ett nytt land. Att ett brott ska vändas mot dem som kommer från krigszoner och en utsatt tillvaro.
– Vi ska vara stolta över att vi är ett land som har en asylrätt.

– Jag hoppas alla förstår att det är människor som begår handlingarna oavsett vilken nationalitet eller vad de kommer ifrån. Våld utförs av personer.
– Jag tror att människors klokhet är att detta är några få individer och att detta inte smittar över på alla asylsökande i Mariannelund.

Åsa Gustaf Jansson vet inte ännu om det är flyktingar, eller svenska medborgare, eller vilka det är, som häktats idag. Hon vill inrikta Migrationsverkets arbete på att stötta dem som bor på flyktinganläggningen i Mariannelund.

Så Åsa Gustaf Jansson vet således inte om det rör sig om ”flyktingar eller svenska medborgare”. Vad vill hon antyda med det? Att de anhållna skulle vara etniska svenskar torde vara uteslutet med tanke på deras namn. Huruvida de är svenska medborgare eller ej spelar ingen roll. I mina ögon är svenskt medborgarskap bara en formsak (speciellt när det gäller invandrare från Somalia etc). Det är bara ett papper med en stämpel. Man blir inte svensk för att man är svensk medborgare. Förr brukade man säga att man blir svensk, finsk, tysk eller vad det nu handlar om först i tredje generationen. Alltför många muslimska invandrare, som förvisso är svenska medborgare, är inte svenskar för det. Att vara svensk innebär att man känner lojalitet mot Sverige och det svenska folket och de traditioner och koder som finns här. Sedan kan man självklart äta vilken mat man vill hemma och klä sig hur man vill (inom rimliga gränser – heltäckande slöja, typ niqab skall inte vara tillåtet i det offentliga rummet) och fira sina egna högtider utan att begära att svenska samhället skall anpassa sig efter detta (genom att t ex ersätta svenska helgdagar med muslimska sådana – vilket har föreslagits, bl a från socialdemokratiskt håll).

Ofta används begreppet ”svensk medborgare” när man vill mörklägga vilka som begått ett brott. När två flickor under nyårshelgen 2004/2005 våldtogs och misshandlades grovt (bl a sparkades en av flickorna i underlivet, en fick ett så hårt slag i ett öga att hon höll på att förlora synen på det ögat och dessutom rånades de) av fyra unga män (17-18 år), så skrev Aftonbladet att det var två svenskar, en finsk medborgare och en somalisk medborgare bosatt i Sverige. Detta var i formell mening inte helt fel. Två av gärningsmännen var faktiskt svenska medborgare och en var faktiskt finsk medborgare. Alla fyra var dock av somaliskt ursprung, varför Aftonbladet kan anklagas för att ha ljugit läsarna rakt upp i ansiktet (för den som inte vet, kan jag upplysa om att invånarna i Somalia är sunnimuslimer).

Jansson pratar om flyktingar som kommer från ”besvärliga förhållanden och som hoppas på en ny chans i ett nytt land” En sak är säker, de flyktingar som kom till Sverige under WW2 eller under den sovjetiska ockupationen av Ungern på 50-talet, kom också från besvärliga förhållanden. Jag känner inte till att dessa begick gruppvåldtäkter eller planerade att ta över Sverige eller var monumentalt överrepresenterade på våra fängelser. De var i stället djupt tacksamma och därför så accepterades de av svenska folket (till skillnad från de muslimska "flyktingarna" i dagens Sverige). Om man nu ”hoppas på en ny chans i ett nytt land” måste man visa att man är värd att få den chansen, vilket jag anser att gärningsmännen till den gruppvåldtäkt, som vi nu diskuterar, inte gjort. Tvärtom så har de visat att de inte förtjänar att få stanna i Sverige.

Jansson har givetvis rätt när hon (eller är det en han – Gustaf är ett ganska ovanligt kvinnonamn, men det kanske är en del av efternamnet) säger att det är individer som begår brott och inte nationaliteter. Men det finns två aspekter på detta. Min förra blogg (på vilken den blogg jag nu skriver är en uppföljare) handlade just om hur vi skall behandla de individuella invandrare som begår grova brott. Där talar jag just om individer och min åsikt är att dessa individer (som begår grova brott) obönhörligen skall kastas ut från vårt land.

Men det finns en ytterligare aspekt. Om det nu är så att en oproportionerligt stor del av t ex våldtäkter begås av vissa invandrargrupper (vilket all statistik visar) då måste detta också leda till att vi tar oss en funderare över om vi verkligen skall släppa in dessa grupper i vårt land. I så fall är det mer rimligt att vi hjälper dem i deras närområde.

Ovanstående illustrerar som sagt det jag skrev i min förra blogg. Media gör allt för att svenska folket inte skall få reda på invandringens negativa konsekvenser. Och man gör allt för att bortförklara invandrarnas brott (psykosociala faktorer, trauma och besvärlig bakgrund etc, etc). Varför kan man undra?

Apropå "besvärliga förhållanden" finns det en allmän tendens att bortförklara ondskan. Gruppvåldtäkter begås i detta perspektiv inte av onda människor, utan av stackars lidande människor, som kommer från "besvärliga förhållanden". I Norge har experterna nyligen konstaterat att Breivik lider av en form av schizofreni och därför inte är ansvarig för sina illdåd. Hans syster har berättat hur ensam han var som barn, man har fått veta att han blivit utnyttjad sexuellt som barn och det är inte utan att man klämmer en tår när man läser om hans sorgliga öde. Snart har han, i vanligt ordning, fått sympatierna på sin sida. Offren och deras anhöriga struntar man som vanligt i (jag undrar f ö hur många kärleksbrev han får varje dag från giftaslystna norska kvinnor). Jag läste förresten i en norsk tidning om en överlevande från Utøya, som nu upplevde att offren var helt bortglömda och övergivna av det norska samhället och att allt handlade om Breivik. Kanske kan Breivik ha ett eget Sommarprogram i Sveriges Radio nästa år, där han kan berätta om sin traumatiska barndom?

Förklaringen till att man generellt försöker bortförklara ondskan genom att hänvisa till olika sjukdomsdiagnoser och psykosociala faktorer, är att man i det sekulära samhället inte kan erkänna att ondskan är en relevant faktor. Om den ateistiska världsbilden är sann, kan det nämligen inte finnas någon ondska i egentlig mening. En viljelös robot (vilket människan är i den ateistiska världsbilden) kan ju inte vara ond. Därför skall människor som begår grova brott inte straffas (det är inte deras fel att de mördar) utan omprogrammeras. De människor som förfäktar detta, anser dock att det finns ett undantag från denna princip. De som kritiserar den politiskt korrekta världsbilden – de är genuint onda människor som skall straffas full ut! GRRRRRRRRRR…!!!

– Men varför berätta om att invandrare begår brott? Är det inte självklart att också invandrare kan begå brott? Det är bara för att du är rasist som du gör detta.
– Det finns två skäl För det första är det, av skäl jag gett i förra bloggen, viktigt att sådana individuella invandrare utvisas och aldrig någonsin får komma tillbaka hit. Jag vill genom det jag skriver skapa opinion för att ett sådant förfarande skall bli normgivande. Detta för de skötsamma invandrarnas skull. Det andra skälet är kulturellt. Om nu vissa kulturer är groteskt överrepresenterade när det gäller våldtäkter och vissa andra grova brott, då måste vi fundera över om vi verkligen skall släppa in dessa grupper i vårt land. Vi måste ha rätt att skydda oss från sådant.
– Men då drar man ju alla från en viss grupp över en kam.
– Visst, men det måste man göra. Dessa grupper passar inte in i vårt land. De är ingen tillgång för Sverige utan enbart en belastning (med få undantag). Det är mycket bättre att hjälpa dem i deras närområde, där de kan känna sig hemma (ja där de är hemma). Då slipper vi dessa olösbara kulturkollisioner och vi slipper den enorma belastning på svensk ekonomi som deras fängelsevistelse, socialbidragstagande etc innebär. Och vi kan dessutom hjälpa många, många fler för samma summa pengar. Vi har faktiskt inte hur mycket pengar som helst (det är ju därför det ser ut som det gör i sjukvården, inom skolan, inom äldrevården, när det gäller SJ etc). De 720 000 kr/år som ett ensamkommande flykting"barn" kostar under de första åren, innebär att det blir 720 000 kr/år mindre över till annat (om vi inte gör som Grekland och lånar så vi kan leva över våra tillgångar).

Problemet är att somalier etc kommer från kulturer där man halshuggs eller stenas för brott som i våra ögon är bagateller (t ex otrohet). När dessa personer begår grova brott i Sverige får de nästan inga straff alls och vistelsen i det svenska fängelset innebär oändligt mycket bättre förhållanden än de hade i Somalia (eller var de nu kommer från). Dvs en kulturkollision som inte går att lösa. Och speciellt inte i en demokrati med allt vad det innebär av handlingsförlamning, velighet, feghet och dumhet. Det mångkulturella samhället kan fungera i en diktatur men knappast i en demokrati. Det fungerade i Jugoslavien, så länge diktaturen och förtrycket rådde. Så fort förtrycket försvann, startade inbördeskriget.

Jag skulle nu avslutningsvis vilja fråga dig som läser detta. Anser du att de som begått ovannämnda grova våldtäkt på en 29-årig tvåbarnsmamma (om nu den massmediala beskrivningen stämmer något så när) skall få stanna i Sverige, efter avtjänat straff (om de nu får något straff värt namnet)? Är du villig att lägga ned mer pengar och energi på att hjälpa dessa vidriga människor (jag tycker faktiskt så) att få stanna i Sverige än du är beredd att lägga ned på att hjälpa de människor som verkligen lider nöd (det ena utesluter faktiskt det andra, vilket jag nyss förklarat)? Är du säker på att du verkligen är så god som du vill göra gällande, om du nu anser att vi exempelvis hellre skall hjälpa 2 400 unga män (s k ensamkommande flyktingbarn), som kunnat skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit, än 350 000 verkliga barn, som ingenting har? För det är precis vad vi gör när vi inte hjälper folk på plats utan låter dem komma till Sverige. Och som grädde på moset så förstörs då också vårt land, sakta men säkert.

tisdag 6 december 2011

Ett försvarstal – del I (av III)

Som jag skrivit tidigare så känns det väldigt jobbigt att behöva skriva bloggar och artiklar där jag kritiserar invandring och mångkultur. Jag skulle mycket hellre skriva om helt andra ämnen. Men jag tror det är absolut nödvändigt att diskutera detta förbjudna ämne. Visst vill jag framstå som en god och snäll person, som vill släppa in alla hjälpbehövande människor i vårt land och ge dem en möjlighet till ett bättre liv. Och visst vill jag vara snäll mot de ensamma barn som lyckats ta sig till vårt land. Men, det finns faktiskt något som heter sanning! Ibland brukar man i vetenskapliga sammanhang tala om ”a beautiful hypothesis slain by an ugly fact”, dvs ”En vacker hypotes slaktad av vederstyggliga fakta”, när nya observationer visar att en äldre, mycket vacker och tillfredsställande teori inte längre håller. Samma uttryck skulle kunna tillämpas när det gäller politik. Visst är det fint att vara snäll mot människor. Men jag är hellre kärleksfull än snäll, och äkta kärlek är alltid kopplad till sanning. Kärlek utan sanning tenderar att bli en sötsliskig sirap som egentligen inte hjälper någon. Därför är jag hellre sann än snäll!

Ibland kan snällhet leda till fruktansvärda lidanden för många människor. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlains (och många, många andra brittiska toppolitiker, som t ex Lord Halifax) fjäskande och naivitet inför Hitler ledde till Andra Världskrigets blodbad med ca 50 miljoner döda som facit. Självklart ligger skulden för WW2 på Hitler och inte på Chamberlain, men hade man varit beslutsam och rakryggad, hade man kunnat stoppa Hitler innan denne hunnit bygga upp Tysklands väpnade styrkor, och kanske då kommit undan med några tusen döda i stället för 50 miljoner (observera att Churchill före krigsutbrottet kallades ”krigshetsare” av den dåvarande Godhetskören, både i Sverige och i England – Churchill, och inte Hitler, var således boven enligt deras frånvaro av analys). Hitler själv föraktade demokratierna (inklusive Godhetskören), eftersom dessa, enligt honom, var ”ryggradslösa och ynkliga”. Han hade kanske inte helt fel på denna punkt, även om han underskattade demokratins förmåga att anpassa sig till krigets verklighet.

Att jag skriver som jag gör om invandring och mångkultur är för att jag värnar om vårt land och vårt lands bästa. Jag tror ett Europa befinner sig på en farlig väg, som kan sluta med en lika blodig katastrof som WW2. Än är det kanske inte för sent att stoppa den utvecklingen. Jag ser stora likheter mellan åren före WW2 och dagens situation. Islamismen (eller varför inte tala klartext och säga islam – islamisterna är helt enkelt de muslimer som fullt ut följer sin läromästares instruktioner) är fullt jämförbar med nazismen när det gäller maktambitioner, våldsbenägenhet och förakt för andra kulturer och värderingar.

Självklart har jag fått en del kritik när det gäller mina artiklar om invandring etc. Fast inte så mycket som jag kanske hade trott. Ämnet är emellertid så känsligt så det tycks nästan vara omöjligt att argumentera utan att bli missuppfattad. Även om jag gång på gång skriver ”Jag är inte rasist, jag är inte emot att vi skall hjälpa andra människor från andra delar av vår planet etc, etc” så får jag ändå mail där jag anklagas för att vara kärlekslös och rasist och allt möjligt annat. Alla känsliga ämnen, över vilka den politiska korrektheten vilar som ett blytäcke (eller kanske urantäcke – uran har ännu högre densitet än bly) väcker starka känslor. Känslor som överskuggar det analytiska tänkandet. På min sidor om homosexualitet skriver jag att jag har ingenting emot homosexuella, att Gud älskar de homosexuella lika mycket som han älskar mig eller någon annan kristen och att jag har homosexuella bland mina nära vänner. Vissa av dessa saker skriver jag med fetstil. Ändå får jag då och då mail som frågar, ”Varför hatar du homosexuella?” Suck! Men det är ju så den politiska korrektheten fungerar. Det handlar inte om argument och logik utan om känsloreaktioner. När det gäller mina påståenden om invandring och invandrare så ger jag mängder av trovärdiga källor med länkar dit, så att läsaren själv kan kontrollera mina påståenden. Men källor är tydligen inte intressanta i diskussionen. Fakta spelar ingen som helst roll i den politiskt korrekta världsbilden, och varje ifrågasättande av det som är politiskt korrekt klassas som djävulusiskt ondskefullt och dessutom korkat och okunnigt och utan att vara underbyggt av fakta (och som fakta räknas endast det som stöder den politiskt korrekta åsikten).

Eftersom en del tydligen missuppfattat mig, tänker jag nu i tre bloggar så tydligt som möjligt försöka förklara min inställning när det gäller invandring och dess olika aspekter. Jag skall försöka vara så tydligt att det inte skall gå att missuppfatta mig.

Som jag ser det så finns det tre grundläggande delproblem att diskutera.
1. Invandrare som begår grova brott eller missköter sig på annat sätt. Hur skall vi förhålla oss till dessa? Skall de få stanna i vårt land, eller skall de slängas ut?

2. Att invandrare i vissa avseenden behandlas bättre än infödda svenskar. Det finns nästan inga sjuka äldre som behandlas lika gentilt som de ensamkommande flyktingbarnen. Är det rättfärdigt att människor som byggt upp vårt samhälle, som hela sina liv betalt skatt (bl a för att få en tryggad ålderdom) behandlas sämre än människor som kommer hit och inte betalt in ett enda öre till systemet? Jag tycker inte det! Ett annat exempel är svenskar som dömts för grova brott och får paradera med bild och namn i media samtidigt som man gör allt för att inte avslöja identiteten på invandrare som dömts för grova brott. Är det rätt? Jag tycker inte det!

3. Invandringen rent allmänt. Är det t ex rimligt att Sverige skall ta emot så många invandrare jämfört med andra europeiska länder? Och skall vi verkligen ta emot så många muslimer? De senare hotar allvarligt vårt lands framtid, eftersom de varken kan eller vill eller får anpassa sig till det svenska samhället. Enligt en artikel i DN för ett par veckor sedan så ökade invandringen till Sverige med 96 procent mellan 2000 och 2010. Under samma period minskade den i England med 76 procent och i Holland med 66 procent. Är den stora invandringen bra för vårt land? Nog måste det väl ändå vara tillåtet att diskutera detta?!

1. Några brevskrivare har påpekat att jag enbart tar upp negativa saker när det gäller invandring och invandrare och att jag aldrig nämner människor från andra delar av världen i positiva ordalag.

Låt mig besvara det sista påståendet direkt. Det är mycket enkelt. Jag har många artiklar om evolution och om Israel (för att ta ett par exempel). Dessa artiklar är nästan uteslutande kritiska mot evolutionsteorin och försvarar oftast Israels position. Detta betyder inte att jag föraktar den som tror på evolutionen eller att jag hatar palestinier eller vill dem illa. Men i media så har evolutionsteorin absolut och monumentalt tolkningsföreträde. Överallt i samhället särbehandlas evolutionsperspektivet positivt. Ja grundläggande så hävdas, att den som på något sätt ställer sig tvivlande till att universum, livet och de olika arterna uppkommit genom en kombination av slump och naturlagar, är en ond, okunnig och sjuk människa (jag skojar inte, det är precis så man ser det). I alla böcker, tidningar, den allmänna debatten etc så påstås att evolutionsteorin är en absolut sanning som inte kan eller får ifrågasättas. Varför skulle jag då, på min hemsida, också företräda evolutionen, och ge den lika stort utrymme som kritiken av den? Den är redan företrädd – in absurdum. Det finns ingen som helst anledning att jag skulle ha lika många artiklar som försvarar evolution som jag har artiklar som kritiserar den. Mina läsare har matats med pro-evolutionistiska argument hela sina liv; på TV, i skolan, i tidningar etc. Samma sak gäller Mellanösternkonflikten. Det finns tillräckligt många som företräder den palestinska saken. 99,999 procent av allt som skrivs i media och visas på TV etc är starkt vinklat till palestiniernas fördel. Med tanke på den offentliga debattens ensidighet när det gäller evolutionen och Israel behövs inte fler politiskt korrekta röster i sammanhanget. Däremot finns ett enormt behov av någon som företräder den andra sidan av saken.

Och det är precis samma sak när det gäller invandring. Varför skulle jag skriva en massa bloggar, där jag berättar om hur underbara folk från andra kulturer är? Det är bara att slå upp en tidning eller sätta på TV:n så matas man med detta. Därför har jag artiklar där jag kritiserar invandringspolitiken, det mångkulturella samhället och vissa invandrargrupper men inga artiklar som talar om fördelarna med invandringen.

Å andra sidan så försvarar jag på flera ställen både palestinier, invandrare och homosexuella (jag har fått kritik både för att jag kritiserar homoadoptioner och att jag är för positiv till de homosexuella). Dessutom har jag också mycket skarp kritik mot svenskar och det svenska samhället. Att man kan tro att jag hatar alla som inte är infödda svenskar är så absurt att jag nästan inte kan tro att det är sant. Många av mina allra bästa vänner är invandrare. Jag tycker att jag gång på gång på gång på gång har påpekat min inställning och försökt förklara. Men ämnet är tydligen så känsligt att det egentligen inte spelar någon roll vad man skriver. Folk blir arga ändå oavsett vad man skriver och hur man skriver. Det är helt enkelt tabu att på något sätt antyda att det finns problem med muslimer i vårt land och att vår invandringspolitik är åt skogen.

Låt mig för klarhetens skulle definiera begreppet rasism. Denna innebär att man diskriminerar människor tillhörande vissa genetiska (inte kulturella eller religiösa) folkgrupper enbart och av ingen annan anledning än att de tillhör just denna grupp (t ex antisemitism). Diskriminering kan vara positiv eller negativ. Att t ex ge muslimer företräde till Polishögskolan är också ett exempel på diskriminering. Jag är inte rasist. Att jag t ex tycker att brottsliga invandrare skall slängas ut är inte för att de tillhör en viss grupp, utan för att de är brottslingar. Det finns skitstövlar (ursäkta uttrycket!) inom alla grupper, både svenskar och invandrare!!!

Sammanfattningsvis så finns det ingen anledning varför jag skulle ha artiklar där jag försvarar evolutionen, palestinierna eller invandringspolitiken eller invandrarna. Det sköter Godhetskören om med den äran. Och inte nog med det. De hindrar dessutom, så gott de kan, varje annan åsikt att föras fram. Därför har jag de artiklar jag har och därför företräder jag inte båda parter.

2. Och så kommer vi till frågan om de invandrare som begår grova brott och som utnyttjar svenska folkets välvilja (och naivitet).

Någon anklagade mig för att vara obarmhärtig när jag vill förbjuda folk att komma hit (”Så du vill utvisa lidande barn och svårt sjuka invandrare?”). Jag vill inte alls förbjuda folk att komma hit. Men jag anser att vi skall hjälpa de personer som verkligen är i behov av hjälp. Och att vi dessutom skall hjälpa så många som möjligt! Självklart skulle jag göra vad som helst för att hjälpa alla barn som verkligen lider (personligen gör jag faktiskt ganska mycket när det gäller detta – det säger jag inte för att skryta utan för att visa på att det inte är tomma ord).

Tror du verkligen att jag inte skulle vilja hjälpa det här barnet?

Men det jag inte är beredd att hjälpa är t ex den här typen av invandrare:


Bilden föreställer den romska familjen Levakovic, som bor i Köpenhamn. Den danska tidningen Extrabladet skriver om dessa:
De är notoriskt arbetsskygga, de stjäl gång efter gång från stadens äldre medborgare och står bakom allsköns annan allvarlig kriminalitet. Men det får inte Köpenhamns kommun att hålla inne med bidragen till zigenarklanen Levakovic.

En ny intern revisionsrapport från Köpenhamns kommun – utarbetad efter att Ekstra Bladet förra året satte fokus på Danmarks mest kriminella familj – avslöjar att kommunen under en period på lite drygt fyra år har haft utgifter på 16,8 miljoner skattekronor till 28 medlemmar av familjen.

Fyra medlemmar av Levakovic-familjen har under samma period fått mellan 20.300 och 24.200 kr i månaden att förfoga över av kommunen utan att behöva röra ett finger. Det är 6.400 kronor mer än vad en kassörska i huvudstaden tjänar i månaden före skatt.

Observera den fina Mercedesen! Jag misstänker att familjen Levakovic skrattar gott åt de dumma danskarna, som belönar deras kriminalitet med miljontals kronor. Nu var detta exempel hämtat från Danmark, men självklart finns minst lika mycket sådant här i Sverige (jag ger många sådana exempel i tidigare bloggar). Ovanstående artikel vore nog omöjlig i en svensk tidning, där man nästan aldrig visar bilder på brottsliga invandrare och sällan eller aldrig anger deras namn. Dessa förmåner gäller dock inte brottslingar som är etniska svenskar. De blir uthängda i media. Läs gärna den här artikeln i GT som handlar om en etnisk svensk kvinna som mördat sin man! I artikeln anges hennes namn och vi får se henne på bild.

I det sista programmet av Efterlyst, som Leif GW Persson medverkade i, anklagade han Hasse Aro (programledaren) för just det jag skriver ovan. Se gärna detta korta klipp, det är synnerligen belysande.

Det har till och med gått så långt att man hellre avstår från att få fast rånare eller våldtäktsmän än att låta läsaren och tittaren få reda på att det inte handlar om etniska svenskar. Hur skall man annars tolka, att när man i tidningar och andra media berättar om rån och andra brott, så sägs det aldrig att de som flydde från brottsplatsen hade ett mellanösternutseende eller såg ut att vara afrikaner. Jag har i tidigare bloggar gett många exempel på detta. I Danmark anges sådant. Samma sak i de flesta länder jag känner till. Om allmänheten inte får reda på hur gärningsmännen såg ut (ett användbart signalement inkluderar faktiskt afrikanskt utseende, asiatiskt utseende etc), hur skall polisen då kunna få hjälp av allmänheten så att bovarna kan gripas? Allmänheten är en väldigt viktig resurs för polisen. Detta påpekas gång på gång från polishåll. Slutsatsen blir att tidningarna hellre ser att icke etniska svenskar som begår grova brott går fria än att man avslöjar att de inte är etniska svenskar.

Egentligen är det märkligt att afrikaner etc känner sig kränkta (om de nu gör det) när något påstår att en afrikan ser ut som en afrikan. Om jag var afrikan skulle jag inte skämmas över mitt utseende. Jag skulle i stället vara stolt över att vara afrikan. På vad sätt skulle det vara kränkande att prata om afrikanskt etc utseende? Det kan ju bara vara kränkande om man skäms över sitt afrikanska utseende. Oviljan att nämna saker vid deras rätta namn kanske snarare är en svensk åkomma. Det är kanske vi som förutsätter att afrikaner skulle bli kränkta över att människor tycker att de ser afrikanska ut. I så fall gör vi dessa folkgrupper en stor otjänst. Och som sagt, ett signalement måste ta med allt som underlättar igenkännande för att vara meningsfullt.

3. När det gäller barn så tycker jag att vi skall hjälpa så många lidande barn i världen, som vi har möjlighet att hjälpa.

Här har vi riktiga barn. Det är sådana barn jag vill hjälpa. Inte för att de är söta, utan för att de inte har någonting!!! De har ingen som kan hosta upp 100 000 kr för att skicka dem till Sverige. De har ingenting. Absolut ingenting!

Beträffande ensamkommande flyktingbarn är jag emellertid mycket kritisk. I tidigare bloggar har jag diskuterat detta ingående. För det första är de flesta inte barn utan vuxna. När man i Norge under en period åldersbestämde alla ensamkommande flyktingbarn genom tandundersökning, visade det sig att ca 90 procent ljög om sin ålder. Jag har skrivit om detta i en tidigare blogg, där jag också ger en länk till en norsk tidning som källa.


Är det konstigt att tidningarna inte visar bilder på ensamkommande flyktingbarn. Här ser vi två av dem. Visst är de gulliga!


För det andra har de (eller någon) hostat upp runt 100 000 kr eller mer för att de skall kunna ta sig hit. En 17-årig kille i Somalia eller Afghanistan kan omöjligen få fram ett sådant belopp. Inte ens en hel familj kan göra detta. Och om familjen eller släkten kan få fram en sådan (i dessa länder) astronomisk summa, ja då tror jag att de klarar sig bra ändå. Jag anser att vi endast i mycket, mycket sällsynta undantagsfall skall låta sådana barn (som inte är barn) stanna i vårt land. De skall i stället hjälpas på plats eller i närområdet. I Sverige kostar de ofattbara summor, medan man samtidigt sparar in på äldrevården och låter gamlingar som arbetat hela sina liv och betalat skatt, leva på ett ovärdigt sätt. Det finns faktiskt en ekonomisk verklighet (grekerna tycks omedvetna om detta och därför ser det ut som det gör där). Vi har begränsat med pengar. Förra året kostade de ensamkommande barnen ca 1,74 miljarder kronor (720 000 kr/barn/år – tänk om man hade sådana pengar att röra sig med!). Det betyder att det blir 1,74 miljarder mindre pengar över till annat. Ja men, säger någon, man kan inte lägga ekonomiska aspekter på människoliv. Det kan man visst det!!!! Det gör vi redan, när vi sparar in på skolor och äldrevård etc. Vissa avancerade operationer görs inte på gamla människor, eftersom man anser det vara för dyrt i förhållande till vad samhället får i utbyte. Kan vi lägga ekonomiska aspekter på etniska svenskars liv, kan vi definitivt göra det på invandrares liv!!!!!!!!!! Och speciellt då de invandrare som begår brott eller utnyttjar systemet. Det är ju dessa jag huvudsakligen talar om i denna artikel!

Dessutom, för de 1,74 miljarder som de ensamkommande flykting”barnen” kostade Sverige 2010 hade vi kunnat hjälpa någonstans mellan tre- och fyrahundratusen barn på Haiti. Barn som inte kan få fram 100 000 kr för att ta sig till Sverige. Jag skulle mycket hellre hjälpa dessa barn.

Att jag tar upp de ensamkommande flyktingbarnen i föreliggande artikel är på grund av att alltför många av de som kommer från Somalia och andra muslimska länder, uppvisar ett ganska oacceptabelt beteende. De blir erbjudna arbete, men vägrar ta det, eftersom det är för jobbigt (jag skriver om detta i en tidigare blogg och har länk till den tidning som skrev om detta). Vid flera tillfällen har ensamkommande flyktingbarn hungerstrejkat, eftersom de inte varit nöjda med maten. De har antastat och även försökt våldta svenska småflickor på badhus (jag har flera exempel på detta) etc, etc. Och de begår brott. Givetvis gör inte alla det. Jag påstår inte detta. Men de som gör det skall omedelbart skickas tillbaka dit de kommer ifrån.

Överhuvudtaget lyser tacksamhet med sin frånvaro i den muslimska kulturen. Jag kan inte minnas att jag i någon intervju eller artikel sett eller hört någon muslimsk invandrare uttrycka tacksamhet för att han/hon fått stanna här (jag säger inte att ingen gjort det, jag säger bara att jag aldrig hört någon göra det). Många av muslimerna i vårt land upplever sig som herrefolket som snart skall ta över vårt land (de är ju befallda att göra detta av Koranen och dessutom utlovade seger av Allah, så det är ju bara en tidsfråga).

För par veckor sedan utsattes en 10-årig flicka i Köpenhamn för en brutal våldtäkt (som inkluderade vaginalt samlag, analt samlag och därefter tilltvingad oralsex). Övergreppet skedde på en lekplats och 10-åringens 9-åriga kompis lyckades fly och larma polisen. Gärningsmannen visade sig vara en 16-årig somalier, nyss hemkommen från en liten resa till Somalia (betald av vem, kan man undra). Bevisen mot somaliern är överväldigande.

Läs t ex på följande länkar: http://www.uriasposten.net/archives/31866
http://avpixlat.info/2011/11/28/valdtakt-av-10-aring-i-danmark-orsakar-etnisk-oro/#more-3519

Den första tanke som dyker upp i mitt huvud är hur 16-åringen kunde åka till Somalia på besök om han nu flytt med fara för livet därifrån? Och har han inte flytt med fara för livet – vad gör han då i Danmark? Då borde han inte släppts in där. Då är han ingen flykting.

Varför skriver jag nu detta? Jo, för att du skall bli riktigt arg på mig. Nu tänker du nämligen (kanske), ”Du tar upp enstaka undantag. Så är inte alla invandrare. Jag har minsann en arbetskamrat från Turkiet och han är hur trevlig som helst.” Visst, kan så vara. Men du förstår uppenbarligen inte vad jag vill säga med den här artikeln.

Jag påstår inte att alla invandrare begår brott eller planerar att ta över vårt land eller utnyttjar systemet på ett otillbörligt sätt. I den här artikeln talar jag just om de invandrare som begår grova brott och som utnyttjar systemet och som är här för att ta över vårt land. Det finns givetvis också svenskar som begår brott och utnyttjar systemet. Absolut! Men de har födslorätt här. De kan vi inte slänga ut. Och deras föräldrar och farföräldrar etc har betalat in skatt under hela sina liv och så att säga i någon mån i förväg betalt för sina missanpassade avkomlingar. Men invandrare har inte födslorätt i vårt land. De har inga rätt alls att komma hit. Vi kan välja att i välvilja ta emot invandrare. Och det skall vi göra. Men vi skall vara stentuffa mot de invandrare som missbrukar vår välvilja. För de skötsamma invandrarnas skull!

Jag vet inte hur många fall jag läst om, där en invandrare blivit dömd för ett grovt brott och sedan dömts till utvisning efter avtjänat straff, och sedan inte har utvisats. Skälet till det senare kan vara att han/hon också begått grova brott i sitt hemland och där riskerar kanske dödsstraff eller tortyr eller att hamna i ett mycket hårt fängelse. Och då kan vi av humanitära skäl inte utvisa vederbörande, tycker vi. Resultatet blir att skötsamma människor som kommit till Sverige blir utvisade trots att de inte begått brott i Sverige, medan människor som begått mycket grova brott i vårt land (även mord) får stanna här av humanitära skäl, om de som bonus också begått grova brott i sitt hemland. Dvs de skötsamma invandrarna behandlas sämre än de brottsliga invandrarna. Detta är helt fel. Och sänder helt fel signaler.

Nu tänker du kanske så här, ”Men vi kan väl ändå inte utvisa människor till länder med inhumana straffsystem.” Varför inte det? Vi svenskar kanske tycker att de har inhumana system, men vi har ingen rätt att ha synpunkter på deras rättssystem. I Sverige är vi väldigt ”humana” mot bovarna, medan vi fullständigt struntar i offren och deras anhöriga. Jag ser inget humant i det. Men oavsett hur man ser på detta så finns ingenting som tvingar en invandrare att begå våldtäkter eller mord eller rån eller vad det nu är. Vill man inte bli utvisad är det bara att sköta sig. Att försöka ursäkta den ovan nämnda våldtäktsmisstänkte 16-åringen och tala om psykosociala faktorer och liknande (som Godhetskören älskar att göra) är ingenting annat än ondska.

Att våldta en 10-årig på det grova sätt som skedde (vi talar liksom inte om en blottare som visat snoppen för en flicka), är ett mycket, mycket grovt brott!!!!!!!!!! Det handlar ju inte om en berusad tonårsflicka som frivilligt följde med våldtäktsmannen hem (inte heller då är våldtäkt acceptabelt), utan om en flicka, ett barn i ordets verkliga bemärkelse, som lekte med sin kamrat i en lekpark. Kanske har flickans liv förstörts. Det är inte alls omöjligt. Förmodligen har hon, förutom psykiska men, fått svåra underlivsskador, vilket ofta leder till smärtor vid samlag under resten av livet. Det är inte heller ovanligt att flickor begår självmord efter sådana här händelser. Ett sådant brott skall få mycket, mycket hårda konsekvenser!!!!! Även om man är invandrare.

Därför anser jag att invandrare som begår grova brott skall utvisas oavsett vad som möter dem i hemlandet (det skall de i så fall tänka på innan de begår brott). Om de t ex har begått mord i sitt hemland så tycker jag att då skall de också straffas för detta efter hemlandets lagar. Det är rätt åt dem! Ingen och ingenting tvingade 16-åringen att våldta den 10-åriga flickan. Han valde att göra det och skall därför också betala det fulla priset för att ha gjort det. Men på grund av sin låga ålder kommer han säkert att helt undgå straff för det han gjort. Och får han något straff så blir det i stort sett ingenting. Och han kommer definitivt inte att dömas till uvisning. Trots att han mycket väl skulle kunna utvisas. Han besökte ju helt nyligen frivilligt Somalia, vilket antyder att han inte känner sig hotad där.

Nyligen läste jag en artikel som handlade om invandrarungdomar som rånar människor på mobiltelefoner och pengar. Det var någon i Godhetskören som skrivit artikeln, och vederbörande menade att det inte är så enkelt att avgöra vem som är bov och offer. Man måste ”problematisera” det hela (ett av de nya politiskt korrekta modeuttrycken) menade man. Vadå problematisera? Som jag ser det finns inget att problematisera. Det enda problemet är att en person rånar en annan person. Detta kan inte på något sätt ursäktas av sociala faktorer som utanförskap och arbetslöshet. Varför begår i så fall asiatiska invandrare rån och våldtäkter i oerhört mycket mindre omfattning än muslimska invandrare? Och om det nu är psykosociala orsaker, varför är inte asiatiska invandrare arbetslösa och utanför i samma utsträckning som muslimska invandrare?

4. Eftersom jag nu tagit bladet från munnen när det gäller vår misslyckade invandringspolitik får jag alla möjliga sorters mail i ämnet. En del är arga på mig (som jag nämnde inledningsvis). Andra tycker att jag är för mesig. Jag har full förståelse för att människor reagerar när brottsliga invandrare inte kan utvisas eller inte får några straff eller får fantasisummor från samhället, trots att de begår brott. Fortsätter det på detta sätt kommer vi snart att ha riktiga nazistpartier i Sverige. Och de kommer inte att få några procent av rösterna. Nej de kommer att få egen majoritet i Riksdagen. Och vad kommer medlemmarna i Godhetskören att tycka när och om detta sker? Svenska folket kommer då att vara så trötta och förbannade på de invandrare som missköter sig, att det kommer att gå ut också över de skötsamma invandrarna. Därför måste vi ta itu så snart som möjligt med de misskötsamma invandrarna. Annars kommer vi att få ett verkligt rasistiskt samhälle.

Jag såg för övrigt att Aftonbladet häromdagen på sin hemsida ställde frågan, ”Vem skulle du rösta på om det var val idag?” När jag kollade hade över 20 000 personer röstat. Vid Sifo-undersökningar brukar man tillfråga mellan 1000 och 2000 personer. Skillnaden är givetvis att de stora instituten gör urval som skall avspegla hela det svenska samhället. Här handlade det om de som brukar läsa på Aftonbladets hemsida. Vi kan nog under alla förhållanden utgå från att SD-sympatisörer inte hör till de mest frekventa besökarna där, varför dessa förmodligen inte var överrepresenterade i resultatet. Dessutom är 20 000 personer så pass många att detta automatiskt borde ge en viss spridning bland de som röstade. KD fick 2 procent (grattis Hägglund), V 5%, Centerpartiet 3 procent och SD 23 procent! Socialdemokraterna fick 17 procent! På Aftonbladets hemsida, av alla ställen! Även om sådana här omröstningar måste tas med en nypa salt (gäller också Sifo etc), antyder resultatet i alla fall hur människor känner sig. Man kan nog inte helt utesluta att SD kommer att gå framåt rejält i nästa val (om inte någon okänd skandal dyker upp eller att partiledningen gör bort sig). Kanske kommer de då att vara större än Socialdemokraterna? Skulle det verkligen vara val idag, kanske inte folk skulle rösta som de gjorde ovan, eftersom ett val handlar om så mycket mer än invandringen, nämligen ekonomisk politik, miljöpolitik, arbetsmarknad etc. Men det intressanta är att ovannämnda omröstning visar människors tankar. Även om många av de som nu valde SD, i verkligheten i ett riktigt val, än så länge skulle röstat på M eller S och inte SD, anser de tydligen att SD har rätt när det gäller just invandringen. Och förr eller senare kanske dessa tankar övergår till handling (om vår vansinniga invandringspolitik fortsätter och problemen blir alltmer akuta) och då kan det politiska landskapet i vårt land helt komma att möbleras om. Det kan inte uteslutas att SD kommer att vara största partiet om 10 år.

Rent praktiskt skulle jag vilja ha följande lagstiftning: Invandrare som ännu inte blivit svenska medborgare och begår brott i någon form (med undantag för p-böter och fortkörning och liknande) skall automatiskt utvisas (vare sig de har PUT eller ej). Handlar det om föräldrar skall hela familjen utvisas (i varje fall skall den brottslige inte få stanna med hänsyn till familjen). När de blivit svenska medborgare skall det finnas en prövotid på låt oss säga 5 eller 10 år. Begår man grova brott (nu talar jag alltså om brott som våldtäkt, rån och mord) under den tiden skall man förlora sitt svenska medborgarskap och sedan skall man utvisas (eventuellt med hela sin familj). På senare tid har det diskuterats om att korta ned väntetiden för svenskt medborgarskap till 2 år. I så fall blir kraven på en prövotid ännu viktigare. Till och med socialdemokraternas starke man i Malmö, Ilmar Reepalu, vill göra det möjligt att utvisa nyblivna svenska medborgare. Hans tanke är att det skall stävja gängkriminaliteten, eftersom fängelse inte är tillräckligt avskräckande, vilket utvisning är (enligt honom). Nu har han mötts av total oförståelse och massiva fördömanden, men jag tror ändå att han startat en tankekedja som kanske till slut inte går att stoppa (speciellt inte när verkligheten kommer ikapp).

I en artikel i Aftonbladet den 24/11 2011 skriver man om den s k Alexandramannen, irakiern Atheer al-Suhairy, som sexuellt förgripit sig på mer än 50 unga flickor. I det här fallet angav Aftonbladet faktiskt namn och etnicitet och visade bild. Kanske insåg man att det hade stuckit alltför mycket i ögonen på folk om man inte gjort det. Al-Suhairy har nu avtjänat sitt straff (eller delar av det i alla fall) och släpps efter sex år. Han är dömd till utvisning efter avtjänat straff. Men antagligen så kommer han inte att kunna utvisas. Varför kan han då inte utvisas? Jo, orsaken är att han inte har sina papper i ordning. Sven-Åke Eriksson, beslutsfattare vid gränspolisen, bekräftar i artikeln problemet:
Vi har haft utvisningsärenden där vi har varit tvungna att släppa grova brottslingar på grund av att utlänningen kanske vägrar ta fram dokument, eller var han kommer ifrån. Det händer ofta.

Hehehehehe…. (hysteriskt skratt). Ja här ser man verkligen demokratins svaghet. Det är bara att vägra ta fram sina papper, eller göra sig av med dem, så slipper man utvisas. Tänk om det var så enkelt så att en etnisk svensk kunde undgå att straffas för mord genom att slänga sitt pass! Det vore ju fantastiskt eller hur? Men det kan ju knappast vara lagstiftarens mening att det skall vara så lätt att undgå utvisning. Då får vi ändra på lagen så att även den som saknar papper kan utvisas. Nu finns givetvis ett problem här. Vilket land vill ta emot en sådan person om det inte går att styrka att personen i fråga har sitt ursprung i detta land? Det måste rimligen vara en utrikespolitisk fråga. Vi får helt enkelt förhandla med olika aktuella länder, och med tanke på de enorma summor som Sverige ger i bistånd till många fattiga länder, så kanske man som motprestation kunde kräva att dessa länder tar emot utvisade personer från Sverige, även om de saknar papper. Annars får vi väl upprätta en fångkoloni på Antarktis, dit vi skickar dem (Skojar jag? Tja, jag vet inte om jag skojar. Kanske, kanske inte).

Apropå ingenting så berättar danska Extrabladet att Danmark efter inbördeskriget i Libyen tagit emot 50 sårade libyiska soldater (jag antar att dessa kom från de så kallade ”rebellerna”). Man skulle tycka att dessa borde vara tacksamma. Men inte. De krävde att få röka i sjukhussängarna (fast andra patienter inte accepterade det), de kom med rasistiska kommentarer till personalen, de accepterade inte kvinnliga tolkar och kom med ytterligare krav på särbehandling. Man tvingades kontakta de libyiska myndigheterna, som skickade personal för att tala soldaterna till rätta. Det här visar precis hur islam fungerar. Otacksamhet, kvinnoförtryck och hänsynslöshet mot andra och förakt för andra kulturer och åsikter (man kan ju tycka att libyerna inte har speciellt mycket att vara stolta över). Fick jag bestämma skulle man bara skicka tillbaks dem utan någon behandling. Och det menar jag verkligen! För övrigt kan man undra om Natos och Sveriges insats i Libyen verkligen var för det libyiska folkets bästa. Många fall av krigsbrott och övergrepp på civila, begångna av den Natofinansierade och Natobeväpnade gerillan, har framkommit. Och enligt Amnesty begås fortfarande övergrepp och massakrer på tusentals civila.

För övrigt läste jag att alla de nordiska länderna fått förfrågningar från den libyiska övergångsregeringen när det gäller specialistvård för libyiska soldater. Norge tackade nej medan Danmark tydligen sade ja. Sverige har tagit emot ca 20 st. SvD skrev den 29/11 2011:
På tisdagskvällen åker läkare från Region Skåne till Libyen för att slutföra urvalet av de patienter som ska flygas till Skåne för vård. Det handlar i första hand om ett 20-tal krigsskadade män.

Region Skåne blir därmed först i landet att ta emot krigsskadade från Libyen.

Man undrar bara vad flygtransporten hit kostar (läkare finns ombord på planet). Dessutom har vi tillräckligt långa vårdköer som det är.
– Ja men man kan ju inte lägga ekonomiska aspekter på människoliv!
– Men det har vi ju nyss diskuterat. Man lägger redan sådana aspekter på människoliv. Det är precis därför vi har de vårdköer vi har. Dessa 20 libyer kommer självklart att gå före svenska patienter i kön. Eller rättare sagt, de har redan gått före. Och eftersom Godhetskören (som antagligen har försäkringar som ger dem företräde i alla vårdköer) vill visa för hela världen hur goda de är, kommer man säkert att ta hit många, många fler skadade libyer. Tänk om man kunde få läsa om att dessa libyer uttryckt stor tacksamhet för att de fått komma hit eller fått se någon i TV som gjorde detta. Då skulle jag känna mig lite bättre i all fall.

Jag drar inte alla invandrare över en kam i det jag skriver ovan. Det jag diskuterar i föreliggande artikel är just de invandrare som begår brott, oavsett hur många eller hur få de är. Nu finns det faktiskt en ytterligare aspekt av det hela. I tidigare bloggar har jag nämnt (och gett källor för detta) att i Sverige så är andelen våldsbrott bland invandrare från muslimska länder ungefär tre gånger så hög som genomsnittet. Ungefär samma siffror gäller för Norge och Danmark (för invandrare från Asien ligger siffran på ca en tredjedel av genomsnittet – det är således skillnad på invandrargrupper och invandrargrupper).

När det gäller Frankrike så utgör muslimerna ca 5-10 procent av befolkningen. Samtidigt visar nya siffror att 70 procent av fångarna i franska fängelser är muslimer (enligt Press TV), dvs en grotesk överrepresentation. I tv-sekvensen som finns i samband med artikeln försöker man bortförklara muslimernas överrepresentation när det gäller brott genom att i vanlig ordning hänvisa till psykosociala orsaker. Frågan är då varför inte andra invandrargrupper är lika överrepresenterade.

Frankrike går obevekligt mot ett inbördeskrig inom 30-40 år. Det är min bestämda uppfattning.

Sammanfattningsvis så menar jag att brottsliga invandrare skall slängas ut från Sverige (och Europa). De har ingenting här att göra. Ingenting tvingar dem att våldta 10-åriga flickor eller råna ungdomar på mobiltelefoner. Vill de stanna här får de sköta sig, annars åker de ut. De har ingen rätt att vara här. Vi som bor här bestämmer vilka som har rätt att bosätta sig i Sverige. De handlar inte om att vara grym eller obarmhärtig. Den typen av människor förtjänar ingen barmhärtighet. Jag anser att de pengar vi öronmärker till att hjälpa mindre lyckligt lottade människor i andra länder skall användas optimalt för att hjälpa så många som möjligt. Och detta gör vi bäst genom att hjälpa lidande människor i närområdet och inte låta dem komma hit.

Om dina egna barn missköter sig, så slänger du inte ut dem. Då är du en dålig förälder. Utan du försöker hjälpa dem att bli skötsamma människor. Men om grannens barn kommer hem till dig för att leka med dina barn, och då missköter sig allvarligt (med flit slår sönder saker, stjäl och hotar dina barn och dig själv), då slänger du ut dem (eller kallar på polis att slänga ut dem om du inte klarar av det själv). Det har du all rätt att göra. På samma sätt är det med invandrare. Att låta brottsliga invandrare stanna i Sverige, medan vi utvisar skötsamma invandrare är inte godhet. Det är i själva verket ondska, eftersom vi då behandlar de brottsliga invandrarna bättre än de skötsamma. Dessutom är det dumhet av det enkla skälet att vårt land på sikt kommer att förstöras.

Nu är ju med all sannolikhet Sverige och Europa en döende civilisation, så antagligen är det jag skriver bortkastat. Allt måste löpa linan ut. Godhetskören kommer inte att ge sig förrän det Sverige, som vi etniska svenskar vuxit upp i, inte längre existerar. Frågan är vad som då kommer att existera. Och frågan är om Godhetskören, när de sitter där med facit i hand, verkligen kommer att ”gilla läget”. Jag är inte säker på det.

(Jag hänvisar ovan till äldre bloggar, där det bl a återfinns källor till mina påståenden. Jag ger inga länkar till dessa utan läsaren får antingen bläddra bland dem eller använda sökfunktionen).