För en tid sedan skrev jag en bloggartikel om farliga hundar (pitbull, rottweiler och ett antal andra), där jag pläderade för att man antingen bör förbjuda vissa hundraser eller åtminstone ställa speciella krav på ägarna plus att sådana hundar skall ha munkorg när de vistas på allmän plats. Ämnet är ständigt aktuellt. Igår kunde man i Aftonbladet läsa en artikel om en rottweiler som plötsligt slet sig från sin matte och kastade sig över en par småpojkar (4 och 6 år gamla) som var ute och promenerade med sin mamma. Om inte en rådig man ingripit, hade förmodligen åtminstone en av pojkarna dödats av hunden:
Estelle Nordenfalk, 44, promenerade i Karlavägsallén på Östermalm i Stockholm med sina söner Carl Johan, 6, och Philip, 4.
Plötsligt slet sig en stor rottweiler från sin matte – och gick till attack mot pojkarna.
– Det jag minns mest är ljudet, det vansinniga morrandet när den först ger sig på Philip och sedan riktar in sig på Carl Johan, säger Estelle Nordenfalk.
Hon lyfte upp sina söner med varsin arm samtidigt som hon sparkade mot den aggressiva hunden.
Tvingades släppa
Men pojkarna var för tunga. Rottweilern hoppade och fick tag i Carl Johans ben, Estelle tvingades släppa taget och 6-åringen släpades skrikande från sin mamma.
– Ju blodigare Carl Johan blev, desto mer aggressiv blev hunden, säger Estelle.
– Jag bara skrek. Att som mamma inte kunna skydda sina barn, det förföljer mig fortfarande, säger hon.
Trots att ett 20-tal personer såg vad som hände var det bara Pontus Klingspor som agerade. Från långt håll hörde han det förtvivlade skriket.
– Jag såg rottweilern hänga i Carl Johans ben. Jag tänkte inte utan slängde bara datorväskan och rusade mot den.
– Jag laddade allt vad jag orkade och fick in en sträckt vrist i sidan.
…Rottweilern avlivades samma dag, med tillåtelse från ägaren.
(läs gärna hela artikeln)
Intressant formulering, ”Rottweilern avlivades samma dag, med tillåtelse från ägaren”. Man undrar vad som hänt om ägaren inte gett tillåtelse till avlivning. Hade hennes hund då fått nya chanser att bita ihjäl barn? Självklart skall en hund som attackerat barn på ett så brutalt sätt omedelbart avlivas oavsett vad ägaren anser.
Jag noterar också att ca 20 personer såg vad som hände men bara en reagerade. Nu kan det ju vara så att reaktionstiden spelar roll. Kanske hade någon annan agerat om inte Pontus Klingspor gjort det. Men vill ju ogärna tro att 20 personer skulle stå och titta på när en rottweiler slaktar en 6-årig pojke. Men å andra sidan – mod och sådana dygder betraktas av den intellektuella "eliten" i vårt land snarare som dumheter än dygder.
Hur som helst tycker jag detta med farliga hundar är synnerligen otäckt. Personligen tycker jag att rottweiler är en av de otäckaste hundarna, eftersom den är oerhört stark och kapabel att döda även en vuxen människa.
Under de senaste månaderna har jag läst om två ytterligare hundattacker i Sverige. I ett av fallen kastade sig familjens hund plötsligt över ett av barnen. Föräldrarna lyckades rädda barnet och det hela slutade med att polisen fick komma dit och skjuta hunden. I detta fall vet jag inte om det handlade om just en rottweiler. Rasen angavs inte. Det stod i artikeln att hunden vägde 35 kilogram och enligt vad jag läst på nätet så väger en vuxen rottweiler mellan 40 och 55 kilogram. Fast den kan ju ha handlat om en icke färdigvuxen hund.
Hur som helst är det för mig obegripligt att vem som helst kan få inneha livsfarliga hundar.
Hundägare brukar invända att det är inte hundarna det är fel på utan ägarna. Något ligger det förstås i detta. En människa som vet hur man skall handskas med hundar kan säkert inneha farliga kamphundar utan att det inträffar några tillbud. Detta implicerar att inte vem som helst skall få inneha potentiellt farliga hundar utan att det skall ställas krav på ägarna.
Men riktigt så enkelt är det inte. För det första är det omöjligt att förutse hur djur kommer att bete sig. Plötsligt kastar sig familjens hund över något av barnen. Detta har inträffat flera gånger. Orsaken kan vara flera. Hunden kanske har en hjärntumör. Den kanske är resultatet av dålig avel och därmed en tickande bomb. Etc, etc. Det kan finnas många förklaringar. Men inga av dessa förklaringar utgör någon tröst för offret. Även om hundens beteende beror på en hjärntumör så är offret lika dött eller lemlästat för det.
För det andra måste man ta hänsyn till att hundraser faktiskt har olika egenskaper. En del raser är framavlade för att vara aggressiva. Vissa hundraser är potentiellt farliga på grund av sin fysiska styrka och sitt bett. En hundras som både är aggressiv och stark utgör en livsfarlig kombination. Om en dvärgpudel eller en tax blir galen kanske man blir biten så att man blöder. Mycket mer händer inte. En galen rottweiler däremot kan döda en fullvuxen karl om det vill sig illa.
Om en person som har licens för pistol skulle gå omkring på stan med sitt vapen laddat och i ett axelhölster, och detta uppdagades, så skulle vapnet beslagtas och han skulle förlora sin licens. Skulle han dessutom springa omkring och skrämma folk genom att vifta med vapnet, skulle polissirener höras inom några få sekunder och sedan skulle vederbörande aldrig någonsin mer få inneha ett vapen. Och det är precis så det skall vara. Men liknande borde också gälla för ägare av potentiellt livsfarliga hundar. Självklart har vare sig vapeninnehavare eller hundägare rätt att skrämma sin omgivning. Ofta påstår hundägaren att dennes lille gulleplutt är snällast i världen och inte skulle göra en fluga förnär. Men hur kan jag vara säker på att detta stämmer? Skrämselfaktorn minskar inte av att hundägaren bagatelliserar sin hunds förmåga att göra människor illa. Antag att någon hade antytt för den kvinna, vars hund gav sig på de två pojkarna (som jag inledningsvis berättade om), att hennes hund var potentiellt farlig, och att detta skett några minuter innan hunden slet sig. Hon hade säkert avfärdat detta som nonsens. Ja förmodligen hade hon blivit jättearg på den som kom med sådana antydningar.
Kraven för att i Sverige få inneha enhandsvapen är rigorösa och skall så vara. På samma sätt måste kraven på att få inneha en potentiellt farlig hund vara rigorösa. Det finns också en avgörande skillnad mellan att ha en pistol och en hund. Och denna skillnad är till hundens nackdel. Om jag går omkring med en pistol eller revolver så kommer inte detta vapen plötsligt fram av sig självt, och börjar skjuta vilt omkring sig. Vapnet kommer bara fram om jag drar det ur hölstret, osäkrar det och håller det i handen på rätt sätt och trycker in avtryckaren. En potentiellt farlig hund, däremot, kan plötsligt slita sig från sin ägare och ge sig på någon (eventuellt ägaren själv eller någon familjemedlem).
Jag är inte hundrädd på något sätt. Men när jag ser t ex en person som har en rottweiler i ett koppel så cyklar eller går jag långa omvägar för att inte komma i närheten.
Ett minimikrav borde vara att den här typen av hundar måste ha munkorg på allmän plats (och då räknar jag in skogen – vid flera tillfällen har bl a rottweilers överfallit och allvarligt skadat folk som varit ute och tränat i motionsspåret). Detta skulle kunna införas omedelbart. Påträffas en sådan hund på allmän plats utan munkorg skall ägaren få en allvarlig varning. Nästa gång detta inträffar skall hunden omhändertas för försäljning eller avlivning och ägaren skall få livstids förbud att äga en farlig hund.
På sikt anser jag att många raser av den här typen skall totalförbjudas. Ingen fortsatt avel eller försäljning skall få ske. Det finns ingen som helst anledning att få ha den typen av hund. Den som idag innehar en sådan hund skall tvingas gå med i en brukshundsklubb. Är vederbörande inaktiv under en längre period skall hunden tas ifrån vederbörande. Om klubbens funktionärer bedömer att ägaren är olämplig att inneha en potentiellt farlig hund, skall detta anmälas till polisen, som beslagtar hunden. Motsvarande bestämmelser gäller för pistolskyttar och jag anser det vara självklart att vi skall ha liknande bestämmelser när det gäller potentiellt farliga hundar.
I Danmark förbjöds sommaren 2010 ett dussin hundraser (bl a pitbull och amstaff men konstigt nog inte rottweiler). Hundägarna rasar som vanligt medan vanliga människor tycker det är bra. Jag förstår mig faktiskt inte på sådana här hundägare. Menar de att andra människor skall behöva omkring och vara rädda för deras hund? Vad har de för rätt att åstadkomma stort obehag för andra människor? Så att människor nästan inte vågar gå ut. Jag har en kusin som är hundrädd på riktigt. För henne är det en pina att promenera på stan. Så fort det kommer en hund i närheten känner hon obehag. Idag är rökning förbjuden på många offentliga platser med motiveringen att ingen skall behöva irriteras av andras rök. Det kallas hänsyn. Det är dags att innehavarna av potentiellt farliga hundar börjar ta hänsyn!!! Eller rättare sagt tvingas ta hänsyn, eftersom många av dem uppenbarligen inte är beredda att göra detta av fri vilja.
Du som nu tvivlar på att rottweiler är en farlig hund vill jag be om följande: Gå till Aftonbladets hemsida och sök på ordet rottweiler! Jag tror att du kanske då kommer att förstå vad jag menar. Läs också den här artikeln, som handlar om hundangrepp på människor (på engelska). Där framgår bl a att rottweilers stod för ungefär hälften av alla dödsfall vid hundangrepp under en tioårig mätperiod (trots att rottweiler endast utgör ca 0,9 procent av hundbeståndet).
Visst vore väl den här gulliga rottweilern en lämplig lekkamrat för din tvåriga dotter?! Eller hur?!
