måndag 1 oktober 2012

Mittenextremisternas julafton

På Sveriges Radios hemsida redovisades igår en sammanvägning av de största opinionsundersökningarna gjorda under september 2012. Det visar sig att Centern backat rejält samtidigt som SD får sin högsta siffra någonsin, 6,4 procent (SD har visserligen tidigare haft uppemot nio procent i enstaka opinionsundersökningar men här talar vi om ett medelvärde av samtliga sådana undersökningar under en månad). Beträffande KD läser vi:
Ett annat regeringsparti som fortsätter backa är Kristdemokraterna. Med sina 3,3 procent i september månads sammanställning är de fortsatt under fyra-procent-spärren i Svensk väljaropinion.

– Vi, tillsammans med flera andra partier, har uppfattats otydligt av väljarna. Man vet inte vilka frågor vi driver och vi är inte tillräckligt synliga. Och därför har vi en egen läxa att göra i att få en gemensam strategi inom hela partiet, och se till att vi är synliga mycket mer i mötet med väljarna, säger partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson.
”Vi har uppfattats otydliga av väljarna. Man vet inte vilka frågor vi driver och vi är inte tillräckligt synliga”, säger partisekreteraren. Underförstått, vårt partiprogram är definitionsmässigt helt rätt, det är bara det att vi inte lyckats kommunicera vårt fantastiska partiprogram. Dvs, det kan omöjligen vara fel på våra åsikter. Om bara folk visste vad vi står för, skulle vi få 100 procent av rösterna, så bra är vi helt enkelt. Problemet handlar inte om innehåll utan om kommunikation (det är precis så politiskt korrekta personer alltid resonerar).

Men tänk om det är själva innehållet, dvs programmet, det är fel på! Tänk om väljarna vet precis vad KD står för idag, och att det är just därför som de inte vill rösta på partiet! Detta gäller mig i allra högsta grad. Det gäller också många, många andra kristna som jag talat med. Ja ärligt talat de allra flesta. KD har lämnat sina rötter, de rötter som gav dem framgång i början, eftersom partiet då stod för någonting nytt, som människor ville ha. Konservativa, kristna värderingar där man tror på rätt och fel och där människans värde sitter i högsätet och där man står upp för familjen, Israel och individen (och inte bejakar den egoism som t ex kännetecknar Moderaterna). Idag har KD förvandlats till ett mittenparti bland andra, som tävlar med de andra partierna i politisk korrekthet. Dessutom kan man ha synpunkter på KD:s demokratisyn, med tanke på hur en del populära KD-politiker (som fortfarande står för KD:s ursprungliga värderingar) utmanövrerats av Göran Hägglund och klicken runt honom.

Partisekreteraren säger, ”därför har vi en egen läxa att göra i att få en gemensam strategi inom hela partiet”. Som jag tolkar det så innebär ”gemensam strategi” att se till att alla inom partiet har samma åsikter och de som inte kan anpassa sig måste kastas ut eller neutraliseras så att de inte har något inflytande. Det man då inte förstår är att många kristna, som fortfarande röstar på KD, gör det just på grund av ”dissidenterna”, dvs de KD-politiker som fortfarande står för KD:s ursprungliga värdegrund och inte delar Hägglunds och hans lärjungars åsikter.

KD har i denna anda nyligen stött ett förslag som skall minska effekten av personröster. Inom just KD har några av de politiker, som står för de gamla värderingarna, lyckats komma in i Riksdagen, just på grund av personröster, trots att KD-ledningen placerat dem långt ner på listorna för att minimera deras chanser att bli valda. Detta vill således KD:s ledning hindra i fortsättningen. vilket innebär ett förakt för gräsrötterna och en elitistisk maktsyn, som inte borde vara förenlig med ett parti som har ”krist” i partinamnet. Personligen tycker jag KD skulle ta bort ”krist” ur namnet och bara kalla sig ”Demokraterna”, eftersom partiets ledning inte tycks vilja ha någonting med den kristna världsbilden att göra.

Förresten, varför inte döpa om KD till Mittenextremisterna med slogan ”Rösta på ME – Vi står extremt i mitten!”

Göran Hägglund och hans trogna medarbetare trodde sig tydligen kunna vinna stora segrar genom att överge sina kärnväljare (genom att överge sin kristna profil) och i stället satsa på de väljare som nu röstar på andra mittenpartier. Nu blev det inte riktigt så. Dvs, kärnväljarna förlorade man till stora delar (även om dessa till en början var förvånansvärt trogna), men någon större framgång hos de tilltänkta väljarkategorierna fick man tydligen inte. Det finns ju redan partier som står för det KD står för idag, när det gäller de frågor som är viktiga för väljarna. Till och med Per Garthon, som knappast hyser någon större sympati för KD, skrev för några år sedan att han inte förstod hur KD tänkte. Han frågade sig varför de övergav just det som skiljde dem från andra partier, och som var deras styrka, nämligen värderingar och moraliska frågor, och sedan försökte kopiera andra partier. Inte heller jag förstår detta.

Personligen hoppas jag att KD åker ur Riksdagen, vilket förhoppningsvis leder till att Hägglund och hans klick försvinner från partiet. Det är ju tråkigt med tanke på de KD-politiker som trots motstånd från partiledningen kämpat för de gamla värderingarna – men tyvärr måste det nog bli så. Sedan kan kanske KD återhämta sig och bli vad KD en gång var tänkt att vara. Ett parti som vågar säga det som är sant. Som vågar stå för det som kanske inte direkt verkar vara populärt för stunden, men som på lång sikt kommer att attrahera människor, just på grund av att det är sant. Och som vågar ta orden kristen tro och kristen moral i sin mun utan att skämmas.

Under det pågående kyrkomötet lades häromdagen ett förslag om bojkott mot Israel. De enda som röstade nej till förslaget var KD:s representanter (som kallar sig Kristdemokrater i Svenska Kyrkan). Så visst gör KD nytta, men det jag talar om ovan är framför allt partiledningen. KD kan fortsätta att verka kommunalt och inom Svenska Kyrkan även om KD försvinner ur Riksdagen.

Om KD åker ur, drar de förmodligen hela Alliansen med sig (som det ser ut just kommer det att kräva massiv stödröstning av Moderater och andra för att hjälpa KD över fyraprocentspärren). Nu kommer jag inte att gråta över det heller. Det är sant att Alliansen gjort en del saker bra när det gäller ekonomin och svenska skolan. Men jag kan omöjligen förlåta dem för att de i praktiken lagt ned Sveriges försvar och därmed utsätter Sverige för överhängande fara (32 JAS Gripenplan kan inte vinna ett krig eller försvara ett land – dessa plans potential ligger i samverkan med en duglig flotta och armé). Samtidigt som vi rustar ner, rustar Ryssland upp massivt. Putin har bl a beställt över 1000 nya stridsplan av modeller som med all sannolikhet är mycket överlägsna Gripen. Och inte heller kan jag förlåta Alliansen för att de fortsatt med Sveriges vansinniga och farliga invandringspolitik! Det lär i och för sig knappast bli bättre när den rödgröna röran kommer tillbaka, men dem vet man ju åtminstone var man har. De står i alla fall för det de står för.

Sveriges avrustning med M som drivande faktor innebär en total omsvängning av M:s tidigare försvarspolitik. M är idag bara en kopia av S när det gäller ideologi – om man överhuvudtaget kan tala om ideologi (sedan kanske den praktiska ekonomin är annorlunda), och som sagt KD är bara ett ytterligare sekulärt mittenparti, och behövs därför inte. Ideologi och ansvar för det land man är satt att styra har ersatts med klamra-sig-fast-vid-makten-till-varje-pris-ologi. Det är väl så det blir när fler och fler politiker har politiken som yrke. Politikerbroilern lämnar knappast maktens grytor eller de enorma ekonomiska förmånerna frivilligt. Och då lägger man ner försvaret för att genom de pengar man sparar kunna sänka skatterna och på så sätt locka nya väljare. Man utsätter således Sverige för stor fara bara för att få behålla makten! Det kallar jag ansvarslöst och kortsiktigt.

Våra politiker, dvs de människor som skulle vara svenska folkets tjänare och värna om svenska folkets och Sveriges väl, har blivit dess herrar. Om nu Sverige inom 50 år kommer att vara ett muslimskt land (vilket är sannolikt, det kan givetvis dröja ytterligare 20 år men det är bara detaljer) – ja då tycker man att det hade varit klädsamt att fråga svenska folket om lov innan man påbörjade en så drastisk omdaning av vårt land. Denna kritik gäller samtliga politiska partier utom SD.