lördag 13 juli 2013

Kravallerna i Husby – en kommentar (del 2 av 3)

Och så kommer vi till del 2 av min betraktelse över Husbykravallerna. I del 1 diskuterade jag vänsterns och feminismens hat mot det bestående och sympati för alla de krafter som försöker riva ner och förstöra samhället, och därmed sympati för de ligister som brände bilar och kastade sten och misshandlade. I den här artikeln och följande artikel skall jag diskutera orsaken till utanförskap och svårigheter/oförmåga att få arbete hos ungdomar från vissa invandrargrupper (samma problem gäller också vissa grupper av vuxna invandrare, men eftersom det huvudsakligen var ungdomar som var inblandade i kravallerna, så begränsar jag diskussionen till dessa).

Även om nu arbetslöshet och utanförskap kan vara delfaktorer när det gäller att förklara kravallerna i Husby, så måste man gå djupare än så för att verkligen förstå. Man måste fråga sig vad det är som orsakat denna arbetslöshet etc. Är det etniska svenskars rasism och fientlighet mot det främmande eller finns kanske faktorer som kan hänföras dels till invandrarna själva, dels till ekonomiska realiteter? Det är det vi nu skall diskutera.

När jag talar om vissa grupper så menar jag framför allt muslimska invandrare från MENA (Mellanöstern, Nordafrika och Somalia). Resonemanget kan också tillämpas på invandrare från vissa länder i Balkanområdet (t ex romer från Rumänien, som just nu är omskrivna i pressen för alla möjliga brott; rån av åldringar, vägrån – polisen avråder i skrivande stund bilister från att stanna när de ser någon vid en till synes trasig bil som vill ha hjälp, och tidningarna har faktiskt explicit talat om rumänska romer).

Diskussionen i det följande kommer givetvis att bygga på generaliseringar. Sådana har alltid svagheten att det finns undantag. Men generaliseringar är nödvändiga för att förstå den värld vi lever i. Psykiatriska diagnoser handlar också om generaliseringar. Ändå är det ingen som av detta skäl kallar psykiatriker för rasister.

Genom generaliseringar kan vi upptäcka mönster, vilket är nödvändigt om vi skall kunna förstå samhället och dess utveckling. Vetenskapen sociologi handlar inte om individer utan om beteendet hos grupper av individer. Varje individ beter sig som just en individ (mer eller mindre), medan studiet av gruppen handlar om ett slags medelvärde av de enskilda individernas beteenden. Att förstå hur samhället fungerar är nödvändigt för att kunna planera för framtiden. En sådan förståelse kommer inte i första hand av studiet av individer, utan av att man studerar beteendet hos stora grupper (där den största gruppen är samhället självt). Sådana generaliseringar kommer givetvis att utelämna viktiga detaljer, men det är precis detta som kännetecknar vetenskap. Den innebär alltid generaliseringar (på något sätt).

Genom att betrakta enskilda molekyler (deras läge, hastighet etc) i en gas, kan vi förstå hur enstaka molekyler beter sig isolerat, men inte hur gasen som helhet beter sig. För att förstå hur en gasmassa beter sig, inför vi olika medelvärden av molekylernas egenskaper – varav några är temperatur, tryck och volym (temperatur är helt enkelt ett mått på medelvärdet av gasmolekylernas rörelseenergi). Även fast det handlar om generaliseringar är dessa generaliserade begrepp (makroskopiska parametrar) synnerligen relevanta, vilket visas av att vi genom vår förståelse av hur temperatur, tryck etc är relaterade till varandra (i olika s k termodynamiska lagar) kan konstruera bensinmotorer, dieselmotorer, jetmotorer, kylskåp och mycket, mycket annat.

Utifrån kunskap om en eller några enskilda molekyler kan vi inte räkna fram gasmassans tryck eller temperatur eller volym (dessa begrepp är fullständigt meningslösa när vi betraktar ett fåtal molekyler) och utifrån kunskap om gasmassans tryck och temperatur och volym kan vi inte räkna fram tillståndet hos en enskild molekyl. Det handlar om olika typer av kunskap, vilken är användbar i olika sammanhang. Båda har brister och båda har fördelar. På samma sätt är det när man generaliserar mänskliga aktiviteter.

Vad jag försöker säga, med många ord, är att generaliseringar har brister, men att de ändå kan vara nödvändiga för att vi skall förstå viktiga sammanhang. Därför generaliserar jag, väl medveten om att det alltid finns undantag från de slutsatser som följer av generaliseringen.

Alltså, åter till ämnet:

2. Det är sant att det finns en frustration och ett utanförskap hos ungdomar i invandrartäta områden som Husby, vissa förorter till London etc. Frågan är dock vad detta beror på. Beror det på att dessa ungdomar är förtryckta utifrån? Att de känner sig föraktade? Att de är föraktade? Att de är arbetslösa? Att de är utanför samhällsgemenskapen? Det kanske kan tyckas så och det är precis så som Godhetskören resonerar. Och ofta vad ungdomarna själva påstår (eftersom de vet att de då får sympati). Godhetskören menar att det är synd om de ungdomar som bränner bilar och kastar sten på brandmän, och att dessa ungdomar i själva verket är revolutionära hjältar som i förtvivlan tar till våld som en sista utväg i sin kamp för att skapa ett bättre samhälle (jag överdriver kanske något men det är i alla fall andemeningen av hur Godhetskören resonerar).

Observera, jag förnekar inte att det råder stor arbetslöshet bland invandrarungdomar i de berörda områdena (men det gör det även hos etniska svenska ungdomar). Jag förnekar inte heller att där finns ett stort utanförskap och kanske en känsla av att man är föraktad av respektive länders etniska befolkning. Frågan är bara vad som är orsak och verkan. Saker och ting är sällan så enkla som det verkar på ytan. Att man är illa omtyckt kan ju faktiskt bero på att man beter sig illa!

Som jag ser det så finns här lite förenklat två aspekter. Den första är att ungdomarnas situation, åtminstone delvis, är deras eget fel. Den andra aspekten – att det existerar kulturella och ekonomiska faktorer som inte invandrarungdomarna kan lastas för, men som ändå försvårar för dem att få arbete – återkommer jag till i nästan artikel, dvs del 3.

Vissa grupper av invandrarungdomar (vilka jag specificerat ovan) har en kultur som skiljer sig dramatiskt från den svenska (en grov underdrift). De tänker på helt andra sätt och deras människosyn, deras ideal och sätt att resonera ligger ljusår ifrån hur etniska svenskar ser på saker och ting (även om etniska svenskar har olika åsikter så finns trots detta en gemensam kultur som förenar). Och dessa kulturella särdrag sitter djupt. De finns kvar i andra och tredje generationens invandrare och kan t o m förstärkas genom det utanförskap man upplever (och som man till stora delar själv bär skuld till).

Även om nu ungdomarna står under stark påverkan av sin kultur, så har man trots allt en fri vilja. Det går att sätta sig över sin egen kultur och bli en del av en annan kultur, om man verkligen vill (vilket inte betyder att man helt måste ta avstånd från sig egen kultur). Det finns invandrare från länder i Asien, Nord- och Sydamerika etc, som också är starkt påverkade av sina respektive kulturer, vilka kan skilja sig avsevärt från t ex den svenska kulturen, men som har en helt annan inställning till det land som tagit emot dem. Och därför har mycket lättare att anpassa sig.

Alltför många av muslimska ungdomar (speciellt killarna) struntar i studierna under sin skoltid. Ja de till och med föraktar kunskaper och utbildning och hånar de elever som försöker göra sitt bästa. Och till och med ibland hotar dessa. Jag var i 5 år ordinarie ledamot för KD i Skolstyrelsen i Sollentuna och fick då kännedom om flera sådana fall.

Det kunskapsförakt som finns hos vissa invandrargrupper gör att de sedan har väldigt svårt att få ett vettigt arbete. Detta förstärks sedan av hur en del av dessa ungdomar beter sig när de söker arbete eller när de får en provanställning. De tittar inte sina chefer i ögonen (i vissa kulturer är detta mer eller mindre förbjudet). Är de troende muslimer vill de inte ta en kvinnlig chef eller kollega i hand. De kanske har särskilda krav på klädsel (om man t ex insisterar på att bära burka eller niqab är det inte många arbeten som står till buds). De vill ha ledigt på sina speciella helgdagar, vilket ställer till problem för arbetsgivaren. De ungdomar som kommer hit i tonåren kanske är analfabeter, och det dröjer länge innan de lär sig bra svenska, och de har inga yrkeskunskaper som någon svensk arbetsgivare är intresserad av. Vissa grupper kan ha svårt att passa tider, eftersom man i vissa kulturer har en helt annan syn på begreppet tid och att passa tid (detta påstående är inte rasistiskt utan ett faktum, jag skulle kunna ge oräkneliga exempel på detta från min tid till sjöss). Men det kan också vara kopplat till att man har en allmänt nonchalant inställning till Sverige och svenskar (”Jag gör som jag vill – ingen skall bestämma över mig…”).

Inget av detta är svenska samhällets fel och beror inte på rasism hos svenska folket (svenskar är generellt sett inte alls rasister, däremot är muslimer väldigt ofta rasister – det är bara att titta på hur de behandlar andra grupper i sina egna länder, där kan man tala om rasism, men eftersom kritik av islam inte är tillåten i Sverige så förtigs detta). Många muslimer som bor i Sverige har enbart förakt till övers för etniska svenskar. En del av föraktet beror på att svenska folket är ett av jordens mest ateistiska folk, dvs i muslimernas ögon står de lägre än hundar (det är faktiskt så de ser på detta).

Det intressanta är att många svenskar reagerar över ett sådant påstående och vägrar att tro att det kan vara sant. Faktum är att inom judendomen, på Gamla Testamentets tid, så kallades hedningar (icke-judar) för hundar. I Matteusevangeliet svarar Jesus en icke-judisk kvinna, som vill att Jesus skall bota hennes dotter, ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Vad Jesus menar här är att han var sänd i första hand för det judiska folket och att det var inte rätt att ge till icke-judar (hundar) det som var avsett för judarna (barnen). Nu reagerar förstås herr Ateist omedelbart och tänker ”Så detta är kristen kärlek – att enbart hjälpa judar och ingen annan”. Då svarar jag herr Ateist, ”Så enkelt kommer du inte undan. På grund av sin kärlek (och inte på grund av sitt uppdrag) så botade Jesus trots allt den icke-judiska kvinnans dotter". Det finns mycket mer att säga om detta, men den här artikeln är inte rätt forum för det. Jag ville bara visa på att judarna faktiskt kallade hedningarna för hundar. Och det har medlemmarna i Godhetskören inga som helst problem att tro på (eftersom det är negativt för judarna så blir det därmed automatiskt sant och behöver egentligen inte styrkas av bevis). Men att tro samma sak om muslimer (de betraktar kristna och judar som hundar och ateister som lägre än hundar) är en psykologisk omöjlighet för det godas företrädare i vårt land. Det kan inte vara sant och får inte vara sant, även om det skulle vara sant.

Utanförskapet och svårigheten att få arbete när det gäller vissa grupper av invandrarungdomar beror således i viss mån på dem själva. De har lika stora möjligheter att plugga hårt och bli läkare, piloter, ja vad de vill, som vad etniska svenska ungdomar har. Men de fnyser bara åt sådant. Dvs, de skulle säkert vilja vara piloter och tjäna 100 000 kr per månad plus all prestige som pilotyrket medför, men de är inte beredda att betala priset, dvs att under många år underkasta sig den studiedisciplin och den hängivenhet som krävs för att kunna få ett sådant yrke (självklart finns undantag, men nu generaliserar jag, varför jag gör detta har jag förklarat i inledningen av denna artikel). Till detta kommer att muslimer, av sin egen religion, förbjuds att integreras i ett icke-muslimskt samhälle. Detta av rädsla för att de skall lämna islam. (de fundamentalistiska grupperingarna bidar sig tid och väntar tills de kan ta över vårt land och sedan är det de andra grupperna som får böja sig och anpassa sig).

I DN, den 2/7 2013 fanns en artikel av Erik Helmerson med rubriken ”En blödande kyrka”. När berättar Helmersson att för hundra år sedan så var en femtedel av Mellanösterns befolkning kristen. Idag utgör de kristna ca fem procent. Han skriver:
Resultatet är att många befinner sig just på flykt. Därmed upprepas den kaotiska historien från Irak efter Saddam Husseins fall, då många kristna drevs bort från sina hem och sökte skydd – inte minst i Syrien.

Förföljelserna i det krigsplågade landet utgör bara ännu ett kapitel i den svarta boken om de kristnas tillvaro i stora delar av Mellanöstern och Nordafrika. De kan ha olika namn – kaldéer i Irak, kopter i Egypten, maroniter i Libanon – men deras tro är densamma och de är gemensam måltavla för våld och hot.
I Egypten sade till och med den nyligen avsatte president Mursi, under ett tal, att de kristna skulle få välja mellan att konvertera till islam eller lämna landet (observera att Egypten var ett kristet land när islam med våld erövrade landet på 600-talet och tvingade befolkningen att bli muslimer). Detta stämmer ju inte med den officiella, av Godhetskören sanktionerade versionen, enligt vilken andra religioner alltid levt i trygghet i muslimska samhällen och att den verkliga religionsförföljelsen uteslutande skett i kristna länder. Men Godhetskören imponeras givetvis inte av sådana petitesser som verkligheten. I deras värld är kartan (deras ideologi) verkligare och sannare än den terräng den avbildar.

När jag talar om muslimers förakt för kunskap, avser jag förakt för det man skulle kunna kalla för västerländsk kunskap, dvs vetenskap (som i sharíalagen är mer eller mindre förbjuden), västerländsk kultur mm. Att så verkligen är fallet visas av att en stor del av ungdomarna i strikt muslimska länder går i koranskolor, där de enbart studerar Koranen och indoktrineras till en världsbild där allt utom islam är oväsentligt. Framsynta muslimer, som har råd, skickar sina barn till Europa eller mer sekulariserade muslimländer som Egypten (innan muslimska brödraskapet tog över), Syrien etc för utbildning. Islams förakt för västerländsk kunskap visas också av den i det närmaste totala frånvaron av framgångsrik vetenskap i muslimska länder. Och ju större dominans islam har, desto mindre vetenskap. Läs t ex min artikel om islam och nobelpris eller min artikel där jag jämför det muslimska tänkandet med det västerländska (judiskt-kristna) tänkandet.

Problemet med islams inställning till kunskaper utanför Koranen visas av talibanernas (och andra väckelsemuslimers) inställning till utbildning och då framför allt av kvinnor. För några år sedan kastade talibaner brandbomber mot en skolbuss med kvinnliga collegestudenter. 14 av dem brändes ihjäl. När de överlevande kom till sjukhuset sprängdes där en annan bomb, som skadade deras vänner och även sjukvårdspersonal (visst är talibanerna duktiga och sympatiska!). Ett aktuellt exempel är den pakistanska flickan Malala, som häromdagen höll tal i FN. Hon sköts i huvudet av talibaner när hon var 15 år för att hon, bl a på grund av attentatet mot skolbussen, arbetade för pakistanska flickors rätt till utbildning. Hon överlevde tack vara duktiga läkare i England. Och då säger givetvis vän av ordning, ”Ja men det är bara ett fåtal muslimer som stödjer sådant och dessa har dessutom totalt missuppfattat islam”. Ja det låter ju bra, men man kan komma med ett antal invändningar mot detta. Talibaner och andra muslimska fundamentalister (salafister m fl) kan ofta hela Koranen utantill. De gör nästan ingenting utan att citera Koranverser eller hadíther (uttalande av Muhammed) som stödjer deras handlingar. Det verkar ganska osannolikt att de totalt skulle ha missuppfattat Koranen (medan Godhetskören till 100 procent förstår den). Dessutom, om de nu helt och hållet hade missuppfattat Koranen, så skulle hela islamvärlden ha vänt sig mot deras blodtörstiga tolkning av islam (vilket kristenheten skulle göra om någon skulle utföra liknande dåd i Jesu namn). Och om hela islamvärlden var emot dem, så skulle de inte kunna agera så kraftfullt som de gör.

Det är precis som maffian och de mexikanska knarkkartellerna. De skulle inte kunna fungera så framgångsrikt om de inte hade folkligt stöd plus att de stöds av högt uppsatta politiker och poliser. Jag har ju själv studerat Koranen och hadítherna och sharíalagen (som är tolkningen av islam) och funnit att de sanna muslimerna, dvs de som verkligen är Muhammeds efterföljare är just islamisterna och inga andra! De lyder Muhammeds och Koranens befallningar fullt ut. Och det är ju bara att titta på vad som hände med den arabiska våren, där vi nu ser hur islamisterna tar över land efter land (ibland genom demokratiska val, som i Egypten, vilket väl säger något om deras förhållandevis starka folkliga stöd). I Egypten, Syrien etc sker nu massmord på kristna – allt i Allahs namn. Det är därför som den f d muslimen Wafa Sultan kallar Allah för ”hatets Gud” (hon har skrivit en bok som just heter A God Who Hates (En Gud som hatar)!

Sammanfattningsvis så menar jag att det utanförskap, och den svårighet att få arbete som många (framför allt muslimska) unga invandrare upplever, till en viss del är deras eget fel. Det svenska samhället är långt ifrån perfekt och även etniska svenskar kan uppleva sig utanför samhället och illa behandlade. Och även svenska ungdomar har mycket svårt att få arbete idag. Men även om samhället inte är perfekt så ökar chansen att skapa sig en meningsfull framtid om man själv bjuder till när det gäller skaffa sig utbildning och att anpassa sig, dvs bli en del av det nya land man kommit till (det är invandrarna som skall anpassa sig till Sverige, inte tvärtom – vilket givetvis inte betyder att de inte får äta sin egen mat eller tillbe sin egen Gud, men de skall inte diktera villkoren i vårt land!). Många invandrargrupper vill inget hellre än bli ”svenska” och en del av det svenska samhället. Men tyvärr gäller detta inte alla grupper. Och de grupperna skall vi inte släppa in i vårt land! Men det är klart, har Godhetskören rätt, så finns ju ingen svensk kultur, och därmed ingen kultur att förstöra.

Jag kan f ö nämna att Japan överhuvudtaget inte släpper in muslimska invandrare. De vet vad islam innebär och vill inte förstöra sin egen kultur och sitt eget land. De tillåter inte ens muslimska gästarbetare och det är mycket svårt att importera Koranen till Japan. De vet vad islam står för och vilket hot islam utgör. Du tror mig inte? Ja men läs den här artikeln från Jewish Press, så får du se (den är på engelska, har du svårigheter med engelska kan du använda Googles översättning så får du i alla en uppfattning av vad som står där).

I min sista, avslutande artikel (del 3) kommer jag att diskutera dels att det finns en ekonomisk verklighet som gör att alla som vistas i Sverige omöjligen kan få riktiga arbeten plus att den kulturella dispositionen hos vissa invandrargrupper (som inte direkt kan sägas vara deras eget fel) gör det mycket svårt för dem, ja nästan omöjligt, även om de skulle vilja, att bli en del av ett västerländskt samhälle. Och detta kommer att leda till oerhörda problem i Europas länder på sikt, när antalet muslimer blivit en väsentlig faktor.